I Västra Sverige (Värmland, Bohuslän, Dalsland och delar av Västergötland) går man påskkärring på påskaftonen. I övriga landet är det vanligast att gå påskkärring på skärtorsdagen.
Mattias Axelsson, lärare i historia, religionskunskap och samhällskunskap som driver bloggen Högtider, har gått igenom material från etnologer och historiker på detta tema. Han går tillbaka till ursprunget.
Traditionen med påskkärringar har sitt ursprung i 1600-talets tro på häxor. Enligt den tron reste häxorna till ett gästabud med djävulen på en plats som oftast kallades Blåkulla. Resan påbörjades natten mellan dymmelonsdagen och skärtorsdagen och häxorna kom tillbaka på natten mellan påskafton och påskdagen.
"Om vi ska upprätthålla kopplingen mellan häxtron och dagens påskkärringar så är det egentligen vid två tillfällen som det skulle passa att gå påskkärring: Skärtorsdagen och påskaftonen. Dymmelonsdagen har inte firats sedan 1700-talet så den känns inaktuell och påskdagen är en söndag".
Att det är tradition att gå påskkärring i Västra Sverige på påskaftonen hänger ihop med att där var traditionen av påskeldarna som störst. Påskeldarna användes för att skrämma häxorna.
Skansen reder ut varför häxorna i övriga landet är i farten just på Skärtorsdagen:
"Det var just på Skärtorsdagen som Jesus förråddes av Judas och enligt folktron släpptes alla onda makter fria i samma stund som Frälsaren blev dömd. Man trodde att häxorna begav sig till Blåkulla på skärtorsdagsnatten, och där umgicks de med den onde och hans anhang. Det var viktigt att man skyddade sig mot påskkärringarna. Man gömde och låste in redskap som en häxa skulle kunna använda som färdmedel och man kunde lägga en psalmbok på fähustaket."
