Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

P 16 skojade med ledarna

Kolla så elegant han gör det, 16-årige Adam Ferm Forslund.
43-åriga Jom Stenquist i ledarlaget kan bara snopet se på hur bollrackaren retfullt rullar in i mål.

Annons

I lördags spelades den "mest efterlängtade matchen" under hela säsongen på Grängesvallen.

Det var fotbollsavslutning med traditionsrik holmgång mellan P 16-laget och ledarna.

– Det är den här matchen som alla ser fram emot, avslöjade Gunilla Eklund som är ledare i F10-laget. Hon stod dock vid sidan av planen, möjligen beroende på svårartad förkylningsåkomma.

Det har varit en säsong i både dur och moll för IFK Grängesberg, med P10- och F10-lagen som ljuspunkterna.

– De kom tvåa i sina respektive serier och kommer att få sina medaljer senare i dag, upplyste Eklund. Under dagen utdelades dessutom årets talangpris i form av pokaler till 15-åringarna Emil Holm Ferner och Elice Ståhl.

Ute på planen stretchade och bollade spelarna med varandra som förberedelse för matchen. P16-killarna i klassiska dräkten med vita tröjor och blå byxor medan klädselvalet varierade något bland ledarna.

Så blåste unga domaren Jennifer Johansson i gång matchen och det märkets att det fanns med en hel del prestige i spelet. Tempot var relativt högt uppskruvat och redan efter ett par minuter skedde första bytet. Något korpulente Pål Ove Andersen, 42, flämtade häftigt när han gick av planen.

– Det var bättre förr när man lirade, då var man lite lättare och rappare, pustade Andersen och berättade att han spelade i A-laget från 1986 till 1999.

Dit, till A-laget, siktar Lucas Jansson, 16. Han har spelat i IFK sedan han var fem år och på det idrottsliga området så är det fotboll som gäller för hans del.

– Jag håller bara på med fotboll. Inte någon bandy, jag tycker inte att det är lika kul.

På planen böljade spelet fram och tillbaka, som det brukar heta i de käcka idrottsreferaten. Till en början föreföll det vitskrudade laget vara något vassare i avsluten men ledarlaget fick så småningom allt mer att säga till om. Plötsligt blev det straff och 1 – 1 var ett faktum.

I andra halvlek ökade ledarna på till 2 – 1 och Pål Ove Andersen fick vara med och ta ännu en meriterande seger.

– Det roligaste jag var med om i den aktiva karriären var 1989 eller 1990. Vi spelade i trean och vann med 3 – 0 över LFK på Hillängen. Då blev det fest i byn...