Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

P 16 skojade med ledarna

Kolla så elegant han gör det, 16-årige Adam Ferm Forslund.
43-åriga Jom Stenquist i ledarlaget kan bara snopet se på hur bollrackaren retfullt rullar in i mål.

I lördags spelades den "mest efterlängtade matchen" under hela säsongen på Grängesvallen.

Det var fotbollsavslutning med traditionsrik holmgång mellan P 16-laget och ledarna.

– Det är den här matchen som alla ser fram emot, avslöjade Gunilla Eklund som är ledare i F10-laget. Hon stod dock vid sidan av planen, möjligen beroende på svårartad förkylningsåkomma.

Det har varit en säsong i både dur och moll för IFK Grängesberg, med P10- och F10-lagen som ljuspunkterna.

– De kom tvåa i sina respektive serier och kommer att få sina medaljer senare i dag, upplyste Eklund. Under dagen utdelades dessutom årets talangpris i form av pokaler till 15-åringarna Emil Holm Ferner och Elice Ståhl.

Ute på planen stretchade och bollade spelarna med varandra som förberedelse för matchen. P16-killarna i klassiska dräkten med vita tröjor och blå byxor medan klädselvalet varierade något bland ledarna.

Så blåste unga domaren Jennifer Johansson i gång matchen och det märkets att det fanns med en hel del prestige i spelet. Tempot var relativt högt uppskruvat och redan efter ett par minuter skedde första bytet. Något korpulente Pål Ove Andersen, 42, flämtade häftigt när han gick av planen.

– Det var bättre förr när man lirade, då var man lite lättare och rappare, pustade Andersen och berättade att han spelade i A-laget från 1986 till 1999.

Dit, till A-laget, siktar Lucas Jansson, 16. Han har spelat i IFK sedan han var fem år och på det idrottsliga området så är det fotboll som gäller för hans del.

– Jag håller bara på med fotboll. Inte någon bandy, jag tycker inte att det är lika kul.

På planen böljade spelet fram och tillbaka, som det brukar heta i de käcka idrottsreferaten. Till en början föreföll det vitskrudade laget vara något vassare i avsluten men ledarlaget fick så småningom allt mer att säga till om. Plötsligt blev det straff och 1 – 1 var ett faktum.

I andra halvlek ökade ledarna på till 2 – 1 och Pål Ove Andersen fick vara med och ta ännu en meriterande seger.

– Det roligaste jag var med om i den aktiva karriären var 1989 eller 1990. Vi spelade i trean och vann med 3 – 0 över LFK på Hillängen. Då blev det fest i byn...