Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ovärderlig gemenskap

Annons

Det är oerhört svårt att engagera sig utanför sig själv. Det kräver tid och det kostar känslomässigt engagemang. Samtidigt vill vi att vår nästa ska ha det bra och inte alltför sällan kräver folk att något görs. Det är dock sällan den som uttalar att något måste göras även gör något själv. Oftast är det samhället som förutsätts träda in.

Kommunen, landstinget eller staten borde ta ansvar, är rimliga krav att ställa många gånger. Men utan ett enskilt ansvarstagande får vi ett sårbart samhälle. De offentliga försäkringarna, sjukvården och polisen kan endast ge oss en trygghet till en viss gräns. Samhällsvärde som skapas av att människor engagerar sig tillsammans skapar en verklig trygghet.

Att grannar morsar på varandra är inte bara en trevlig hälsningsrit. Det handlar också om att bry sig. Följdfrågan kan gälla huruvida jag kan göra något för att underlätta. Föräldrar kan exempelvis hjälpas åt att hålla ett vakande öga på sina små som leker i parken. Det ger en trygghet som inte samhället kan ersätta.

Jag menar inte att de offentliga systemen ska rivas. Däremot säger jag att vi måste ta oss en funderare på hur vi agerar mot dem runt omkring oss. Hjälper vi grannen med skottningen och klippningen? Eller anser vi att det är samhällets uppgift? Tar vi med grannen som inte har så mycket släkt och vänner på en tur som stärker livskvaliteten?

Det samma gäller med ideella föreningar. De är ett kitt som gör samhället starkare. Dagligen har jag på facebook följt hur arbetet med ishallsrenoveringen i Björbo fortskrider. Varje dag har föreningens ledare tackat dem som lagt ned tid och slit för att byn ska ha en fungerande anläggning. Skulle kommunen ha gjort detta arbete hade kostnaden blivit orimlig.

Projekt av detta slag skapar samhörighet. Vi har gjort något tillsammans som vi sedan vårdar. Det är slitigt när jobbet pågår, men det värde som skapas runtikring insatsen går inte att värdera i pengar.

Det är värdet av ett starkt civilt samhälle där riktig trygghet kan gälla så att människor känner och engagerar sig för sina nära och sin by. Det är värdet av att sträva framåt tillsammans, utan tvång, och med en vilja till gott för varandra.  

Så byggs starka och trygga samhällen. Det hela är egentligen enkelt, fråga bara dig själv vad du kan göra för dina nära, grannar och din del av världen.

Tyck till: mejla fredrick.federley@gmail.com