Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ulf Eriksson om "Långa natten" – orienteringens mytomspunna Tiomilasträcka

/
  • Med hjälp av boken
  • Ulf Eriksson pekar ut ett av hans vägval under en av hans
  • Orienteringen har fört Ulf Eriksson och hans familj till många platser i världen.
  • Pannlampan är en av nattorienterarens bästa vänner. Det vet Ulf Eriksson efter att hans lampa slocknat halvvägs in på

"Långa natten" – ett begrepp inom orienteringsvärlden, som skapat hjältar, syndabockar och oförglömliga historier.
Sporten åkte till Borlänge för att träffa Ulf Eriksson, en av landets bästa nattlöpare under 80- och början av 90-talet, för att snacka om nattorientering i allmänhet och "Långa natten" i synnerhet.
– Jag har alltid gillat att springa natt, säger Ulf Eriksson.

Annons

Det är en strålande fin majdag och en av säsongens stora höjdpunkter inom orienteringsvärlden – Tiomila – är bara tio dagar bort.

Trots det fina vädret väljer vi att vara inomhus, och vid familjen Erikssons köksbord på Näverstigen i Borlänge börjar Ulf att berätta om hans förhållande till och erfarenheter av "Långa natten".

LÄS ÄVEN: Stort intresse när "Tiomila" debuterar i Dalarna

Och det är ingen tvekan om vi att vi har att göra med en riktig "nattveteran".

– Jag tror att jag har sprungit tio "Långa natten", utan att ha ett exakt svar, säger Ulf, som föddes i Ludvika, växte upp utanför Göteborg, men flyttade till Falun som 18-åring.

Efter flytten till Dalarna gick han direkt med i Stora Tuna och presenterade sig direkt som en duktig nattlöpare.

– Redan 1976, mitt första år i Tuna, sprang jag näst sista sträckan på Tiomila och vi blev sexa. Dessutom vann jag natt-SM i juniorklassen 1976. Som senior har jag varit femma eller sexa som bäst.

Nattorienterarens kanske bästa vän är pannlampan och på det området har mycket hänt sedan Ulf Eriksson slog igenom på 70-talet.

– Först var det en vanlig glödlampa med batteri. Men när jag kom upp hit till Dalarna så var det bröderna Jonsén och Sture Björk i Ludvika som utvecklade en typ av halogenlampa. Den fick vi också tag i och det blev ju bra mycket bättre, men alla hade inte tillgång till den. Första gången jag vann natt-SM 1976 som junior sprang Sture Björk med den i elitklassen och folk som sett honom på håll trodde att det var en moped som kom på vägen. Så stor skillnad var det i ljusstyrka mot alla de andra.

SE ÄVEN: Höjsgaard om missen som kunde kostat segern

Efter tre år i Stora Tuna var Ulf Eriksson redo för det riktiga mandomsprovet, Långa natten, när Tiomila avgjordes i Enhörna 1979.

Och en av löparna som Ulf mötte på den tuffaste sträckan det året, träffade han på igen 27 år senare, i ett helt annat sammanhang.

– Jag var i Åhus i Skåne nyligen på ett cykelläger och där träffade jag en skåning som jag sprang tillsammans med det året. Det är ju så jäkla duktiga på att prata skåningarna och vi kom väl ihop efter en tredjedel av sträckan och han sprang och pratade hela jäkla vägen på sin skånska, "Vad tror du vi är nu", "Nu ska vi nog tillbaka". Det var likadant nu när vi var där nere, han bara pratade nu också, säger Ulf och skrattar.

"Långa nattens folk", som är en bok späckad med information om och berättelser kring Tiomila och Långa natten, är uppslagen vid köksbordet på Näverstigen och vi stannar till vid 1984 års upplaga, då Ulf Eriksson hade snabbaste sträcktid på Långa natten och förde upp Stora Tuna från 47:e till 15:e plats.

– Det var första gången det var delvis gafflat, så då kunde man inte hänga på varandra. Som jag kommer ihåg det så sprang jag inte tillsammans med någon annan någon gång under loppet. Jag visst ingenting ute i skogen hur jag låg till, men det gick ju riktigt bra. Men det man helst ville göra som långa natten-löpare var att komma först in till växlingen, det var ju ännu bättre än att vinna sträckan. Det lyckades jag inte med men en gång var jag tvåa in, 1990. Det året kom vi tvåa, vi spurtade in mot växlingen och det var en som slog mig med några sekunder.

Ulf Erikssons passion för orienteringen går inte att ta miste på och när det gäller Tiomila och Långa natten har han mycket att berätta.

Bland annat om Långa natten 1982, då hans lånade pannlampa slocknade efter ungefär halva sträckan och han fick plocka fram ficklampan och ta sig runt med hjälp av de andra löparna.

Vad är det som gör Långa natten, det stora mandomsprovet, så speciell och rolig?

– Jag har alltid gillat att springa natt, kanske inte när jag var riktigt liten, då blev jag skrämd av hästar och kor. Det krävs en viss teknik, du måste springa rätt så rakt genom skogen. Du ser ingenting och måste springa efter kompassen och det är en upplevelse.

Ulf Eriksson är i dag 58 år och elitkarriären över sedan mer än 15 år sedan. Men han är i allra högsta grad fortfarande aktiv inom orienteringen.

SE ÄVEN: William Lind om Malungs chanser i Tiomila

– Jag springer så mycket jag kan och i min klass, H55, är det mycket prestige, nästan som VM. Men benen börjar bli lite dåliga. Lårsmusklerna hänger inte riktigt med, men jag ska sprina O-ringen i Sälen i år, säger Ulf som sedan tio år tillbaka även är en av Stora Tunas elitcoacher i de stora stafetterna, Tiomila och Jukola.

Och för de som tycker att Tough race och alla andra terränglopp som ökat i popularitet de senaste åren har han en hälsning:

– Det är ju det som vi har hållit på med det i alla tider. Ner i leran och skitat ner oss, och klättrat bland stubbar, säger han och skrattar gott.