Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vad är problemet med vargförekomsten?

Annons

Tunabygdens jaktvårdskrets vänder sig till Borlänge kommun i förhoppningen att få stöd för att minska antalet vargar som berör kommunen. Man menar att vargarna får samhällsekonomiska följder i form svårigheter för personalrekrytering, samt att fastighetspriser minskar på grund av vargförekomsten. Man menar vidare att löshundsjakten har avstannat och att det finns en allmän samhällsoro och att böndernas villkor hårdnar i och med vargförekomsten. 

Vargar och andra rovdjur ställer till en del problem, men inte i den utsträckningen som Tunabygdens jaktvårdskrets hävdar. Sveriges Lantbruksuniversitet har i en undersökning i Fakta Skog 6-2013 visat att fastighetspriserna inte alls påverkas av vargförekomst.

Att personalrekrytering skulle påverkas finns absolut inga underlag tillgängliga. Inte heller belägg för att jägarkåren skulle utgöra buffert för arbetsuppgifter som inga andra intressegrupper är lämpliga för.

I en nyligen utförd SIFO-undersökning, som berör vilka faktorer som påverkar människors vardag i landsbygden, anger majoriteten (25-38 procent) att tillgången till bredbandstäckning, kollektivtrafik, butiker och annan service, samt standarden på vägar som de absolut viktigaste faktorerna. Lägst påverkan (6 procent) har vargförekomsten.

Enligt Jordbruksstatistisk årsbok (2000-2012) har fårnäringen sedan millenniumskiftet ökat med 55 procent i det svenska vargbältet. I vissa vargtäta län som Örebro, Gävleborg och Dalarna med så mycket som 144, 111 respektive 59 procent. En unik ökning med tanke på att just får och lamm är det tamdjursslag som drabbas vid rovdjursangrepp. 2012 var det endast 0,1 procent av landet 620 000 får som angreps av rovdjur. En försumbar förlust som ersätts av samhället i jämförelse med andra icke ersatta förluster inom näringen.

Återstår jakten och visst angrips lösspringande jakthundar av varg, men hur stor är omfattningen? Enligt Viltskadecenters undersökning "Jakthundar i vargrevir" är det 6,5 gånger större risk att få sin hund dödad eller skadad av andra orsaker än av varg vid jakt i vargrevir. Samma undersökning visar att det statistiskt åtgår upp till 9 000 jaktdagar per vargdödad hund.

Att löshundsjakten avstannat har nog inte jaktvårdskretsens ordförande Jan Zakrisson belägg för som inte är kopplat till det faktum att antalet jägare i landet minskat med närmare 40 000 sedan mitten av 1990-talet.

När det gäller vargen som konkurrent till jägarnas egna uttag ur klövviltsstammarna - som förmodligen är det huvudsakliga skälet till vargmotståndet - kan konstateras enligt jaktkortregistret och jägarnas egen avskjutningsstatistik att samma antal jägare i dag som 1970-talet, i dag fäller dubbelt så många älgar och minst lika många rådjur som då. Detta trots då nästan avsaknad av rovdjur. Ett faktum som gäller för det stora flertalet varglän.

Så vad är egentligen problemet med vargförekomsten?

Anders Ekholm

naturvårdens representant i Gävleborgs Viltförvaltningsdelegation

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons