Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vidskepelse och magi på finnmarken i Nås

Annons

Lägg inte nycklarna på bordet - och inte skorna! Gå inte under stegen!

Usch - en svart katt sprang över vägen! Fredagen den trettonde bör man ta sig i akt.

Ja, det finns många vidskepelser som levt kvar från förr och många skrönor - inte minst från de finska skogsmarkerna i forna tider. Finnarna levde ju mitt i skogen och litade till tecknen i skog och mark. En egendomlig sten eller ett särskilt krokväxt träd betraktades med vördnad och kunde användas för magi.

Norr var ett viktigt väderstreck och på norrsidan av ett träd kunde man sätta in spikar eller trädstickor som en sjuk person tagit i. I Norduppland berättas det om en gubbe som petade var ur sin onda tand med en spik som han sedan slog in i en trädstam.Han hade dåliga tänder så det blev många spikar i skogen. Ve den olycklige som råkade hugga ner ett sjukdomsträd för då kom alla sjukdomarna loss och satte sig på honom!

Norrflytande vatten ansågs hälsosamt och torsdagar var märkesdagar.

Om en spelman ville uppsöka forskarlen eller näcken för att förbättra sitt spel skulle han tre torsdagar i rad gå till en ström som flöt åt norr.

Den tredje torsdagskvällen kunde forskarlen visa sig.

Han kunde lägga sin hand på fiolen eller harpan och i bästa fall föra in i den sina egna trolska melodier - men oftast fordrade han något i gengäld - kanske till och med spelmannens själ!

Skogsrå fanns i skogen. Råhanda - med långt rött eller grönt hår, en urholkning i ryggen som ett baktråg samt en rävsvans - kunde ge god fiskelycka om man höll sig vän med henne men bringa otur om man gjorde bort sig. Synnerligen oklokt var det att kommentera hennes svans.

Det gällde att stå väl med henne och många historier finns om hur kolare, som somnat vid sin mila, blivit väckta just i tid för förhindra den brann.

I våra trakter - i Nås finnmark-berättas om att råhanda hade sin väg från ett högt berg och över skogen samt tvärsöver skolhuset bortom sjön nedanför.

Skolhuset förargade henne vilket gjorde att det allt som oftast hände märkliga ting, Böcker kastades ner från hyllorna och stolar och bord flyttades om. Det höga berget var inte någon lyckosam plats för de frigående korna, för väl där gick de ofelbart vilse.

Stämma blod var vanligt och tillämpades långt in i våra dagar.Det var säkert en välbehövlig kunskap eftersom det så ofta hände att folk högg sig i skogen. Hur det gick till vet jag inte och inte gick det att få svar från den som sade vara kunnig i detta.

Det är intressant att jämföra med konsten att läsa över brännsår som var minst lika vanlig och viktig i det norduppländska bergsbruket för att hjälpa smederna när de bränt sig illa på glödande järn från härdarna..

Trollpåsar användes som skydd mot onda makter: de kunde innehålla rovdjurständer, tygstycken eller vitlök.

De som hade rykte om sig att kunna många konster var spelmännen - och detta tycks gälla i alla regioner. Ofta hade de en trollpåse nedlagd i sin nyckelharpa och till yttermera visso stoppade de på sig en plunta med brännvin, dyvelsträck och vitlök att ta en klunk ur före en viktig spelning.

Mycket har väl alltid funnits att ta sig i akt för men jag minns att jag hört att min morfarsmor ofta sade att det enda man skulle vara rädd för det var att vara rädd! Och en äldre släkting i finnmarken förmanade att man skulle akta sig för att bli rädd om man föll handlöst - för då kunde rädslan krypa på en och göra en sjuk!

Mer läsning

Annons