Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Veckans två "nej"

Annons

Riksdagsledamöternas klena kunskaper om EU-konstitutionens innehåll åskådliggjordes häromkvällen i SVT:s Uppdrag granskning. Med påtaglig vällust kunde Jan Josefsson kugga flertalet ledamöter som han i riksdagens korridorer överrumplat med testfrågor om konstitutionen.

Nog så genant. I populärdebatten åberopas redan riksdagsledamöternas okunskap om konstitutionen som argument för folkomröstning även i Sverige.

Frågan är vad folkomröstningar egentligen utvisar. Bakom anas den romantiska föreställningen om "den sanna" folkviljan - oföränderlig, enhetlig och odelbar.

Särskilt på politikens ytterkanter frodas föreställningen om den verkliga folkviljan, vilken såväl extremhöger som ultravänster med ungefär samma emfas påstår sig företräda.

Så var fallet under helgens franska folkomöstning där kommunistpartiet återfanns på nej-barrikaden tillsammans med Le Pens extremhöger. "Politikens extremer sammanhänger med varandra" lyder ett gammalt gott, franskt ordstäv.

Svenska folkets åsikter om skilda ting befinner sig i ständig förändring. Inget är givet i vårt snabbt föränderliga samhälle.

Det är de politiska partiernas sak att kämpa för sina åsikter och driva de frågor som de tror på.

Medborgare som inte gillar EU och/eller EU-konstitutionen ska självklart rösta med de politiska partier som motsätter sig dessa begivenheter.

Då tvingas partierna ta strid i frågorna i öppen debatt med varandra. Och politikerna tvingas läsa på ordentligt, så de vet vad de debatterar om.

Folkomröstningar är till för att fega politiker ska slippa slåss i obekväma frågor som de till råga på allt försummat att sätta sig in i.

Väljarna vet naturligtvis ännu mindre om EU-konstitutionen än de folkvalda.

Svenska folkomröstningar är lyckligtvis i likhet med holländska endast "rådgivande". Franska folkomröstningar är däremot beslutande.

Våra folkomröstningar kan ses som ett slags gigantiska opinionsmätningar i svårhanterliga frågor. Folkomröstningsresultatet antyder för riksdagsmajoriteten huruvida tillfället för ett kontroversiellt beslut är lämpligt eller olämpligt. Riksdagspartier begår ogärna politiskt självmord genom att utmana alltför starka opinioner. I stället låter man saken bero några år, tills opinionsläget hunnit bli det rätta och folkomröstningsresultatet riskfritt kan köras över.

Såsom skedde med "folkviljans" entydiga utslag om evig vänstertrafik i Sveriges land.

Att nu genomtrumfa EU-konstitutionen i dess nuvarande skrivning är politiskt klart olämpligt efter fransmännens "nej". Härvidlag har Lars Leijonborg fullständigt rätt.

Om några år har opinionen ändrat sig, sedan behovet av en effektivare europeisk union gjort sig kännbar på allvar. Då är det dags för de europeiska partier som verkligen tror på unionen att skrida till handling och ta strid för konstitutionen.

Fransmännen måste dock, vid lägligt opinionsläge, hålla ny folkomröstning i frågan. Det bör bli en ja-seger. Eventuellt efter viss omarbetning av grundlagsförslagets mindre populära paragrafer.

HANS LINDQUIST

Mer läsning

Annons