Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vd-ämnen flyr landet

Annons

Topparna inom svenskt näringsliv har ungefär hälften så höga löner som sina kollegor i motsvarande positioner på kontinenten.

Sören Gyll med flera bedömare anser att Sverige på sikt måste anpassa direktörslönerna efter det internationella prisläget. Vi tillhör i ännu högre grad än tidigare en global marknad där tillgång och efterfrågan bestämmer priset på varor och tjänster.

Naturligtvis ska varken näringslivet eller offentliga sektorn betala skyhöga chefslöner i onödan. Och gör det i regel inte heller.

Om svenska företag lyckas rekrytera de högre chefer man behöver till halva priset vid internationell jämförelse, är detta naturligtvis alldeles charmant. Aktieägare och vanliga löntagare får mer att fördela. Alla utom toppcheferna själva blir glada. Det sistnämnda går att stå ut med.

Om man med jämlikhets- och sparsamhetspredikningar plus annat moraliserande kan förmå näringslivets och samhällets nuvarande högre beslutsfattare till återhållsamhet med lönekraven är det alldeles förträffligt. Då ska man självklart fortsätta på den inslagna antigirighetslinjen, så länge produktionsresultatet är det önskade.

Problemen uppstår, den dag man inte längre lyckas anställa just de personer som man vill ha på chefsposterna, därför att utländska företag och institutioner bjuder dubbelt upp.

Vad gör man då? Låter dem sticka utomlands förstås, hör vi bestämt mången jämlik- och sparsamhetsivrande läsare utbrista.

OK, vi låter ledarämnena ta sitt pick och pack och flytta utomlands till företag och EU-institutioner, som lockar med dubbelt så höga chefslöner som svenska industrier och förvaltningar.

Efter ett tag uppstår risken att Sverige dräneras på begåvningar. Personer, som av pur patriotisk idealism är villiga att tjäna moder Svea på viktiga poster för endast hälften så hög lön som sina europeiska kollegor i liknande befattningar, riskerar tyvärr att bli tämligen tunnsådda i vår allt mer krassa och globaliserade värld.

Om svenskt näringsliv och svenska förvaltningar inte längre lyckas rekrytera toppbegåvningar till toppjobben får Sverige allt svårare att försvara sin plats i välståndsligan och halkar efter ytterligare.

Vad gör vi då? Förmodligen det som Sören Gyll redan nu föreslår - nämligen anpassar svenska direktörslöner till den högre internationella nivån.

Tyvärr torde detta förr eller senare bli ofrånkomligt. En allt mer globaliserad marknad sätter priset på varor och tjänster.

Vad är för övrigt alternativet - mer än lite moraliserande mot girigheten och en och annan pliktskyldig predikan om sparsamhet och nobla jämlikhetsideal?

Mer läsning

Annons