Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vårt behov av att synas

Annons

Riksvägen från Falun via Enviken mot Hälsingland är trevlig att köra efter upprustningen. Skogen längs vägen tycks både välskött och välmående och du behöver inte ängslas över att inte i tid upptäcka om något vilt skulle dyka ur skogen för att korsa körbanan. Siktröjningen är exemplarisk.

Målet för min onsdagsutflykt är Skålsjön på Hälsingesidan av gränsen med Dalarna, dit jag inbjudits för att diskutera mediafrågor med LRF-folk från Dalarna, Gästrikland och Hälsingland.

Jag slutar aldrig att förundras över att så många organisationer, på olika plan, tycks uppleva hur svårt det är att komma till tals med tidningar, radio och tv. LRF-folket utgjorde inget undantag.

Men det är säkert så att syns du inte, finns du inte i folks medvetande. Åtminstone upplever både ledning och medarbetare i många organisationer att det är en viktig överlevnadsstrategi att göra sig synlig i medierna. Trots att mediebruset blir allt intensivare är det inte allom givet att få vara med i exponeringen.

En organisation med en så bred verksamhet som LRF borde ha goda förutsättningar att få plats i nyhetsförmedlingen. Men böndernas bas i Dalarna, Ulrik Isacsson från Fornby gård i Horndal, tycker inte att det är enkelt, trots att han själv upplever att han representerar en organisation som vill vara en viktig samhällsbyggare i Dalarna.

Isacsson, liksom Erik Falllgren från Boda, Christer Sandberg och Gunnar Olsson från Borlänge är konfunderade över att redaktionerna inte tycker att skogs- och jordbruksfrågor har ett högre nyhetsvärde, särskilt i en tid när den gröna näringens betydelse lyfts fram som en konsekvens av klimatdebatten.

Jag får veta att vi journalister hellre intresserar oss för rovdjursdebatten och är snara till aktion när det gått snett med djurhållningen på någon gård. Och att det i regel enbart är den anklagande myndigheten som får komma till tals i tidningen.

Det blir en lång och viktig debatt om pressetik, journalisters arbetsmetoder och journalistikens villkor. När jag summerar ur debattens exempelkatalog och vad våra resonemang har lett fram till, konstaterar vi ändå att LRF i allt väsentligt blivit väl bemött. Men att organisationen syns för sällan och att ansvaret för denna reaktion vilar på det egna förbundet som saknar en uttalad informationsstrategi.

Vi hinner också med att prata en del om framtidens medier. Det skulle inte förvåna om ungdomar som Elin Svensson i Stora Skedvi och Catarina Jonsson från Svärdsjö snart sällar sig till skaran av bloggare på nätet för att få sina åsikter torgförda.

Mer läsning

Annons