Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Varför plädera för manshatare?

Annons

Följande rader kom i förra veckan från debattören Olle Wickbom i Hedemora. "Kan det verkligen vara en uppgift för en ledarskribent i en liberal tidning att i ord (eget inlägg) och handling (sålla bort kritiska debattinlägg) plädera för ett manshatarparti som Fi?"

Det kanske kan tyckas att skjuta över målet att besvara dessa rader, ställda till ledarredaktionen med anledning av ett ledarstick om att fi registrerades hos valmyndigheten. Wickboms fyra sista ord talar ju för sig själva. När han inte klagar på det jag skrivit, klagar han på det jag har gjort; jag har refuserat ett debattinlägg där Wickbom gjort ett antal variationer på samma tema, alltså "ett manshatarparti som Fi".

Sticket behandlade det som är uppenbart; att företrädare för fi gjort ett antal korkade uttalanden och att ett mycket stort antal kommentatorer, företrädesvis manliga, hängt upp sig på dessa och kan inte undlåta att ständigt dra upp dessa blamager i stället för att seriöst granska partiets politik.

Nystartade partier ska självklart granskas. Men det är flagrant vilken skillnad behandlingen varit av fi jämfört med junilistan. Detta visade Ordfronts Petra Ulmanen och Gertrud Åström i en undersökning i höstas. Resultatet redovisades i en artikel i Svenska Dagbladet den 21 november.

Junilistans representanter, distingerade och (själv)säkra äldre herrar ur etablissemanget, ställdes mot unga kvinnor utan erfarenhet av rampljus och ettriga journalister (Gudrun Schyman undantagen). Hovsamheten mot junilistan var så påfallande att många som gav partiet sin röst inte ens visste att junilistan ingalunda vill att Sverige ska lämna EU, så lam var granskningen att denna uppenbart viktiga information inte gick fram till valmanskåren.

Många partier har dystra inslag i sitt förflutna. Inte minst har vänsterpartiet problem med sin ordförande som trasslade in sig rejält i vad som betecknar en kommunist. Ett parti som centerpartiet har också några mörka fläckar på sin sköld då man på 30-talet förordade rasrenhet. Partiet utlovade en vitbok för några år sedan men den har ännu inte kommit.

Ett sätt för meningsmotståndare att verka är ofta att försöka skrämmas. Sålunda får vänsterpartiet dras med att kallas kommunister, moderaterna ikläds rollen av att vara högerspöken och arbetarfientliga.

Socialdemokraterna har i sitt program att Sverige ska vara en republik men så fort frågan kommer upp meddelar s frankt att "den frågan inte är aktuell". Kristdemokraterna är det parti som tydligast har svårt för att ge homosexuella samma rättigheter som heterosexuella. Ska kd därför, analogt med att fi är ett "manshatarparti", betecknas som ett "böghatarparti"?

Nej, beteckningar som bara är till för att förklena och smutskasta är av ondo för både demokratin och debatten. Statsminister Persson har förklarat att han är feminist och jag är övertygad om att Olof Palme skulle ha bekänt sig till denna riktning.

Feministiskt initiativ är inget manshatarparti, men man utgör ett hot mot det styrande skiktet i vårt patriarkaliska samhälle eftersom att man så tydligt pekar på de orättvisor som denna samhällsordning innebär.

KARIN ROSENCRANTZ BERGDAHL SYNPUNKTER? E-POSTA TILL KARIN.ROSENCRANTZ@DALTID.SE

Mer läsning

Annons