Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Våra fantastiska familjeföretag

Annons

Det är något alldeles speciellt med våra familjeföretag. Särskilt de som går i arv och hålls vid liv i flera företagargenerationer. Jag erkänner villigt att jag blir positivt berörd, såväl över drivkraft som framtidstro och engagemang i dessa företag. Men också inför de människor som tar på sig ansvaret att leda företagen i tider när många människor prioriterar andra värden än dem som jobbet ger.

Visst, går företaget bra är det säkert både intressant och roligt, men det dyker också alltid upp problem som måste lösas oavsett vad de gäller. Och de anställda ska ha lön även nästa månad, oavsett om företaget går bra eller dåligt.

När Peter Joon tar över chefsjobbet på ett av bygdens många anrika företag, Leksandsbröd, kan jag nästan se de historiska vingslagen över de välplöjda åkrarna i Häradsbygden. Peter blir den fjärde generationen Joon som fortsätter driften och utvecklingen av spisbrödstillverkningen. Säkert har ingen i familjen Joon någonsin tänkt tanken på att flytta företaget till Lettland eller Kina. Anläggningen, liksom de anställda, har sina rötter i bygdens mylla.

Jag har aldrig träffat Peter Joon, men jag föreställer mig att han går in i sitt uppdrag med öppna ögon. Han har ju brödtillverkningen i generna och har hunnit lära sig leva med såväl företag som familj och positiva fritidsintressen.

Leksandsbröd är ett välskött företag som haft stora framgångar på marknaden och därför också utgjort ett viktigt inslag i det svenska "knäckebrödsbältet", som Dalarna tillhört under många år. Såvitt jag kan bedöma finns inga stora hot mot företagets framtid. Knäckebrödets tradition är stark.

Men det som händer hos Leksandsbröd har flera bottnar. Jag tänker bland annat på den oro som finns bland företagarnas organisationer i Dalarna över det generella behovet av generationsväxling i länets småföretag.

Enligt de senaste siffrorna riskerar drygt 3000 företag att försvinna från dalakartan på grund av bristen på en naturlig successionsordning.

Många av företagen som ingår i statistiken är visserligen små och sysselsätter ett fåtal, men de representerar ändå en möjlig utveckling som riskerar att gå förlorad om inget görs. Dessutom handlar det inte bara om en utvecklingspotential. Många enmansföretag utgörs av unikt skickliga hantverkare vars specialkunskaper kan försvinna om utövaren av olika skäl inte vill eller har förutsättningar att växla över till en ny generation.

Jag vet att både Företagarna och Svenskt näringsliv är uppmärksammade på problemet och har en del förslag om hur generationsväxlingen ska hanteras. Det finns som alltid också en ekonomisk del i problematiken som inte kan negligeras.

För Dalarnas skull hoppas jag att många av de hotade företagen får leva vidare. De behövs precis som Leksandsbröd och alla andra företag som skapar framtidstro hos dalfolket.

CHRISTER GRUHS

Mer läsning

Annons