Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Väntan och skräck, ljus och förväntan

Annons

Den innevarande årstiden vibrerar av förväntan. Ljuset kommer tillbaka liksom flyttfåglarna. Temperaturen stiger och enda nackdelen som jag ser det är att när värmen kommer, går katten.

Nu inleds den oroliga tid då han kan vara borta hela dygn och jag väntar mig vilken sekund som helst ett samtal om att han hittats överkörd. Men hittills har han alltid kommit tillbaka.

Det är ett fenomen, det där med vad man förväntar sig och väntar sig. Mer om det nedan.

Jag har en förträfflig liten bok som heter Världens tabeller. Den är ett måste för alla kalenderbitare. Här kan jag få reda på hur gammal en gädda kan bli och vad världens sju underverk heter. Likaså finns här en uppgift om hur många läkare det finns i Tanzania jämfört med i Sverige. Det finns också tabeller över vad människor väntar sig när det gäller våld och fruktan för våld.

Rädslan för våld är i särklass störst bland kvinnor i åldern 75-84 år.

49 procent av de tillfrågade (undersökningen är från 2001) uppgav att de var rädda för att bli utsatta för våld. I alla ålderskategorier är kvinnorna räddare än männen.

Minst rädd är män 16-24 år. Endast tre procent av dessa yngre män uppgav att de fruktade att bli utsatta för våld.

Hur ser det då ut i verkligheten?

Jo, det borde verkligen vara tvärtom. Mest utsatta för våld är män i åldern 16-24 år. Hela 19 procent av dem har utsatts för våld eller hot om våld. Och bland de äldsta kvinnorna, 75-84 år, har en procent varit utsatta för våld eller hot om våld.

Siffrorna talar verkligen sitt tydliga språk. Det är förskräckligt att varannan äldre kvinna går omkring och känner fruktan när hon i själva verket inte alls behöver känna oro.

Eller är det egentligen ännu värre? Är anledningen till att så få råkar illa ut, det faktum att skräcken gör att de inte går ut utan sitter inne, i alla fall under kvällar och nätter?

Att känna oro och vara rädd är väldigt nedbrytande. Är man dessutom ensam, ingen att dela oron med och kunna diskutera den, gör det sjufalt värre.

Därför bjuder det nu rådande ljuset på viss lindring.

KARIN ROSENCRANTZ BERGDAHL

Mer läsning

Annons