Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vänsterns kris

Annons

Partier föds och dör. Nya politiska konstellationer uppkommer. Har vänsterpartiet någon framtid efter världskommunismens och marxism-leninismens globala bankrutt?

Ska i stället miljöpartiet överta vänsterpartiets gamla roll som samlingsplats för utopiska idealister och missnöjda s-väljare? Två icke alltid lättförenliga opinionsgrupper.

Svensson Smiths partibyte i riksdagen förra veckan föranleder förhoppningar, alternativt farhågor.

Helt uppenbart odlar partiledaren, förlåt språkröret, Peter Eriksson bestämda förhoppningar om vänsterpartiets hädanfärd. För ett tag sedan erbjöd han demokratiskt sinnade vänsterpartister medlemskap i miljöpartiet. Till yttermera visso har Eriksson själv medverkat vid oppositiongruppen Vägval vänsters sammankomster.

Spåkröret är naturligtvis väl medvetet om att hans parti konkurrerar med vänsterpartiet om delvis samma väljargrupper. Ett havererat vänsterparti gagnar omedelbart miljöpartiet, men knappast det regeringsunderlag, i vilket de båda medverkar.

Inget annat riksdagsparti har så frekvent drabbats av svåra inre plågor som vänsterpartiet.

Orsaken har alltid varit densamma - partiets oförmåga att entydigt och trovärdigt ta ställning för demokratin och förkasta diktaturen.

Under hela sin 88-åriga existens har vänsterpartiet alias kommunistpartiet varit beroende av medlemsfalanger som öppet förespråkat proletariatets diktatur, i den mån de inte hyllat allsköns ruggiga diktatorer.

Första partisprängningen kom redan 1921. Fabian Månsson med flera socialistiska pionjärer bröt sig ur i protest och varnade för diktatur "såväl inom som utom partiet", sedan detta organisatoriskt blivit en del av Sovjetkommunismen genom anslutningen till den Moskvastyrda internationalen. Nya utbrytningar skedde 1924 och 1928. Även nu i protest mot kommunismens diktatur.

Kommunismens antidemokratiska arv fortsatte att plåga vänsterpartiet. Sedan den mest Moskvatrogna gruppen brutit sig ur 1967 och bildat sekten APK, troddes allmänt att partiet under C H Hermanssons ledarskap skulle bli stabilt demokratiskt pålitligt. Diktaturvännerna antogs ha gett sig av till nyssnämnda APK eller till KPML:r med flera ortodoxa bokstavssekter i politikens utmarker.

Senaste tidens interna söndring visar att så icke skett. Fjolårets kongress erbjöd så svåra motsättningar mellan Vägval vänster och marxistleninistiska fundamentalister att en sprängning var hotande nära.

Nyavhoppade Karin Svensson Smith omnämner sitt forna parti så här:

"För sanna demokrater är det omöjligt att vara trovärdig i ett sådant sällskap."

Till yttermera visso hoppade ett par partistyrelseledamöter av häromdagen i förtvivlan över partiets inre stridigheter och allmänt olustiga atmosfär.

Miljöpartiet har vissa möjligheter att bli en ny, fungerande vänster, samtidigt som vänsterpartiet degenererar till kommunistisk sekt utan politiskt inflytande.

Inom miljöpartiet ryms förvisso åtskillig sekterism, fundamentalism och allmän stollighet. Inte minst i energipolitiken. Ty miljöpartiet hyser fortfarande många världsfrånvända världsförbättrare.

Men det gröna partiet har alltid varit demokratiskt trovärdigt och har aldrig flirtat med - eller rentav öppet hyllat - ruggiga diktaturer och diktatorsgestalter.

Det har vänsterpartiet.

En annan fråga är förstås om miljöpartiet kan - och vill - spela rollen av stadigt och tämligen kravlöst stödparti åt socialdemokratin. Den socialistiska traditionen gjorde att vänsterpartiet aldrig kunde gå emot en "arbetarregering", om detta medförde maktskifte och tillkomsten av en borgerlig regering.

Vid många tillfällen har partiet därför hellre lagt ned sina röster i riksdagen än voterat efter övertygelse i frågor där SAP:s regeringsinnehav stått på spel.

Sådan ömsinthet saknar miljöpartiet.

Vidare står socialdemokratin i många frågor närmare något av mittenpartierna än vad den står miljöpartiet. Vilket innebär att ett fungerande samarbete över blockgränsen mellan mitten och sossarna äntligen kan komma i gång om vänsterpartiet förvandlades till sekt och miljöpartiet blir den nya vänstern.

En ny spelöppning?

HANS LINDQUIST

Mer läsning

Annons