Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Välkommen - trots allt!

Annons

Med mäktiga diktaturer umgås man av nödtvång. Endast vanmäktiga diktaturer kan nonchaleras eller isoleras. Sverige höll således hygglig kontakt med både Hitlertyskland och Sovjetunionen under andra världskriget. Med Sovjet under hela kalla kriget.

Endast svaga skräckvälden som apartheidrasismens Sydafrika kan meningsfullt isoleras och framgångsrikt bojkottas. Här gjorde Sverige en mycket hedersam insats.

Kina spelar en allt viktigare roll på världsarenan och kan inte nonchaleras vare sig i affärer, säkerhetsfrågor eller miljöpolitik. Maos jordbruksbaserade rike av enkla "folkkommuner" genomgår en ofattbar snabb förändring till högindustrialiserat, kapitalistiskt konsumtionssamhälle. Men diktaturen består, även om det inte längre handlar om en närmast stalinistisk personkult som på ordförande Maos tid. (Vad säger idag alla ivriga, västerländska intellektuella, som nyfrälsta och iförda blå maouniform på 70-talet återvände från Kina för att omgående starta den stora "kulturrevolutionen" även här? Det var väldigt länge sedan någon viftade med fickboken "Maos lilla röda" som argumentförstärkare i debatten.)

I den kapitalistiska marknadsekonomins snabba expansion ligger förmodligen nyckeln även till demokratins utveckling och enpartidiktaturens slutgiltiga fall. Man får inte glömma att det var den liberala marknadsekonomin under industrialismen, som banade väg för västerlandets parlamentariska demokrati. Under den processen antingen avskaffas kungamakten eller omvandlas först till konstitutionell och därefter till ceremoniell monarki av det trivsamt harmlösa slag, vi har i Sverige. Under den processen uppstår fria partier, fackföreningar och folkrörelser. I Kina däremot tolereras endast fack och andra intresseorganisationer under kommunistpartiets omedelbara kontroll, vilket hämmar samhällsutvecklingen.

Vad beträffar de överhängande, globala klimat- och miljöfrågorna är det absolut nödvändigt att ha Kina som samtalspartner. Landet håller på att bli jordklotets mest lortluftsproducerande nation. Även i globala säkerhetsfrågor är Kina en både ofrånkomlig och problematisk aktör. Ett isolerat, av världssamfundet utfryst och därför aggressivt Kina är livsfarligt.

Kinas regim eftersträvar affärsbefrämjande kontakter och anses för närvarande extra angelägen om internationell goodwill inför olympiska spelen. President Hu Jintao kan således förmodas vara något mer lyhörd än eljest för kritik från Sverige och andra avancerade demokratier. Stunden är således lämplig för kritik mot Kinas monstruösa, demokratiska underskott.

Gärna pompa och ståt under statsbesöket. Sverige förmår åtskilligt i den vägen. Men även några uppriktiga, sanningar om det kommunistiska förtrycket. Formellt smicker, varvat med välberäknad kritik enligt den diplomatiska konvenansens spelregler kännetecknar all bra utrikespolitik. Om Sverige därvidlag råkar ange rätta tonen för demokratins umgänge med enpartidiktaturen Kina _ desto bättre.

Hans Lindquist

Mer läsning

Annons