Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Välgörenhet i fel fickor

Annons

L åt oss ta ett exempel: En aktuell rapport från ett av FN:s biståndsorgan som hanterar insatserna efter tsunamikatastrofen för två år sedan, har i dagarna slagit larm om att många regeringar inte lämnat över några, eller en mycket liten del, av de pengar som de utlovade direkt efter den fasansfulla katastrofen.

På listan över länder som inte levt upp till sina åtaganden finns Frankrike, Spanien, Storbritannien och USA. Inte heller EU-kommissionens pengar har kommit de drabbade till del, trots att löften om betydande belopp uttalades när världens länder närmast tävlade om vilket av dem som kunde göra den största insatsen.

120000 människor, 543 av dem var svenskar, omkom i tsunamikatastrofen. Världens blickar riktades mot bland annat Thailand som drabbades svårt av flodvågskatastofen. Sveriges folk kände en betydande samhörighet både med svenskar och thailändare som på olika sätt blev offer för de väldiga naturkrafterna.

Insamlingsaktionerna kom snabbt igång och generositeten bland oss var enorm. När väl Sverige kommit på fötter efter den första chocken och förlamningen var nationens invånare både uppfinningsrika och villiga med åtgärder som skulle leda till betydande bidragsbelopp.

Desto tristare är det därför när till och med den thailändska polisen anklagas för att ha stoppat bidragspengar i egna fickor i en sådan omfattning att flera västländer kräver en oberoende kommission med uppdrag att granska hur det kommit sig att pengarna aldrig nådde de rätta mottagarna.

FN-ledningen har länge ansett att det vore bättre om världssamfundet fick hantera katastroffonder som fylldes på genom kontinuerliga insättningar från medlemsländerna, istället för att vara beroende av "brandkårsutryckningar" vid varje enskild katastrof.

Men de flesta medlemsstater vill inte binda sig för fortlöpande utgifter av det slag som FN föreslår. Regeringarna anser sig tillräckligt belastade med fasta utgifter för internationella åtaganden i FN:s namn. Vi ska således inte räkna med att de nationella insamlingsbehoven kommer att försvinna i första taget.

Dessutom, vilket är viktigt att påminna om, sker stora hjälpinsatser utan inblandning av regeringar och FN. Röda Korset, Lutherhjälpen, Rädda Barnen och flera andra internationella organisationer bedriver en fantastisk hjälpverksamhet. De hanterar stora hjälpbehov och gör enastående insatser utan att besvärande mycket pengar ägnas åt att bekosta organisationens administration.

Slutsatsen blir således att också framtida hjälpbehov blir beroende av både frivilliga och statliga insatser. Även om vi kan befara att en del pengar hamnar i fel fickor får vi inte låta egoismen ta över och avstå från att hjälpa andra

En ökad medvetenhet och en kritisk granskning av hjälporganisationens förmåga skadar dock inte den goda saken.

CHRISTER GRUHS

Mer läsning

Annons