Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Valfebern stiger i Smedjebacken

Annons

Miljöpartiet och vänstern stödjer den sittande regeringen också inför de kommande fyra åren, även om de två språkrören gett olika budskap de senaste veckorna.

I vänsterns fall är det föga ologiskt, men för miljöpartiets väljare är detta en avgörande valupplysning.

Det kan fortfarande finnas en och annan miljöpartiväljare som bär med sig minnet av den tid då det gröna partiet stod oberoende mellan blocken.

Så är inte fallet längre. Gradvis har miljöpartiet anammat en allt mer socialistisk analys i ekonomiska och sociala frågor. I årets valrörelse har de gröna tydligt tagit avstånd från både moderater och kristdemokrater, medan vänsterpartiet anges som partiets "näst bästa".

Utgången i riksdagsvalet förefaller vara en öppen fråga. Inte heller i Smedjebacken och Ludvika är det alldeles självklart hur majoriteterna ser ut på måndag morgon.

För fyra år sedan valde kommuninvånarna i Ludvika 51 ledamöter till sitt fullmäktige. Efter många års tjat och med en hela tiden minskande befolkning, har antalet ledamöter under mandatperioden sänkts till 45. Det är bra! Samtidigt har antalet valkretsar minskat från tre till två. Även det hälsas med stor tillfredsställelse.

Det var ju allom bekant att de tre valkretsarna gynnade det största partiet. Ursäkten därifrån löd hela tiden att rösterna i utkanterna av kommunen också skulle få reellt inflytande.

Men nu är frågan hur majoriteten kommer att se ut i ett nyvalt kommunfullmäktige i Ludvika?

Hittills finns ingen riktigt vass konkurrens från oppositionens sida.

Överst på listorna hos moderaterna, centerpartiet och kristdemokraterna är det välbekanta namn.

Det är faktiskt inom folkpartiet som det finns en viss förnyelse.

Johnny Karlsson på andra plats efter etablerade Kjell Carrander tillhör uppseglarna, liksom Anna Knapp Maxwell, en ung kvinna med huvudet på skaft, på tredje plats på listan.

Med hjälp av den så kallade "Leijonborg-effekten" gör säkert folkpartiet ett bra val och bör rimligtvis ta en plats i kommunfullmäktige. Men givetvis sitter Roger Stål, kommunalrådet och tillika socialdemokraten, ganska säkert i sadeln. Fredagens utspel om ersättningsjobb till Fredriksberg kom knappast vid fel tidpunkt för Ludvikas kommunledning.

Och eftersom kommunen inte drabbats av några mer uppseendeväckande skandaler eller misshugg under de senaste fyra åren, är det svårt att inse vad som skulle orsaka flykt från partiet. Möjligen kan riksvägsfrågan spöka något eftersom den rycker allt närmare, en fråga som bopartiet eventuellt kan dra nytta av.

I Smedjebacken är valet, som vi ser det, betydligt mer intressant.

Väljarna ska den här gången utse 35 ledamöter mot 41 för fyra år sedan. Då, 1998, gjorde vänstern ett rekordval som innebar att partiet fick fem platser i kommunfullmäktige.

Men inte ens den mest fanatiske vänstersympatisören kan tycka att vänstern arbetat bra för Smedjebacken under mandatperioden!? Partiet har inte ens haft folk som kunnat besätta stolarna i kommunfullmäktige.

Samtidigt skakas socialdemokraterna av interna problem som nu senast då fackföreningsrörelsen gick ut och ifrågasatte Lena Ludvigsson Olafsen på posten som kommunalråd.

Allt detta och kommunens ekonomiska utsatthet därtill, kan betyda spännande förskjutningar i valmanskåren.

Skulle både vänstern och socialdemokraterna och gå bakåt samtidigt som de borgerliga får framgång , kan Smedjebacklen hamna i situationen att miljöpartiet blir kommunal vågmästare.

Mardröm eller önsketänkande? Valfebern stiger i varje fall. Och vars och ens röst på valdagen är oerhört betydelsefull, en sanning som aldrig blir för sliten för att upprepas.

Mer läsning

Annons