Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vägar, EU och politisk träta

Annons

Visserligen upptar de olympiska spelen i Turin mycket av mångas tid i dessa dagar, men tack och lov finns också ett engagemang vid sidan av allt tv-tittande. Jag tänker bland annat på trätan i Leksand som rent av lyfter fram den lokala demokratin i ett positivt sken.

Ett företag i Leksand vill utöka sin etablerade fiskodling i Siljan. Kommunledningen har visat förståelse för expansionen eftersom den skapar nya jobb och ökar överlevnadsmöjligheterna för företaget.

Men många ogillar förslaget. Både politiker och "vanligt" folk i Leksand befarar att utbyggnaden äventyrar miljön.

Plötsligt har det uppstått något så ovanligt och uppfriskande som en tydlig politisk konflikt i Leksand. Uppfattningarna skär rakt genom partierna och för första gången på länge har kommunfullmäktige i Leksand fått ett ärende som inte är avgjort långt innan ledamöterna kallats till sammanträde.

I det stycket är Leksand ingalunda unikt. Kommunfullmäktige har alltmer blivit ett tandlöst sammanträdesforum i de flesta kommuner. Här träffas partigrupperna för att konfirmera beslut i underinstanserna, framför allt i kommunens "regering", kommunstyrelsen.

Det har gått så långt att vissa ledamöter finner uppdraget så ointressant att de kommer till sammanträdena utan att ens ha tittat i handlingarna!

Du som har tittat på TV4 de senaste dagarna har möjligen följt debatten i grannlänen Gästrikland och Uppland, där politiker seriöst diskuterar att antingen skrota kommunfullmäktige och låta kommunstyrelsen, med färre ledamöter, få bli högsta instans eller att avveckla nämnder och styrelser och i stället markera kommunfullmäktiges beslutsstatus.

Men i Leksand känns det i dagsläget inte nödvändigt att förändra arbetsformerna. Åsikterna kring fiskodlingen har återuppväckt demokratins spelregler på ett positivt sätt, eftersom allt tyder på att den här glödheta frågan får sitt avgörande först genom en omröstning i fullmäktige.

Men jag kastar in en brasklapp: Alla partier vill inte ha ett omröstningsförfarande, utan försöker med lock och pock att få en tydlig majoritet innan ledamöterna ska sammanträda. För demokratins skull hoppas jag att de misslyckas.

Tidigare i veckan uppmärksammade jag Vägverkets problem med att få pengarna att räcka till investeringar i nya vägar. Jag dristade mig till att föreslå att verket borde få pröva alternativa finansieringsformer.

I går väckte Vägverket självt förslaget. De pengar som regering och riksdag anslagit räcker knappt till underhållet av våra vägar. Därför hoppas verket att regeringen öppnar för möjligheten att Vägverket får använda sig av alternativa möjligheter.

Apropå vägdebatten fick jag ett samtal från en läsare i Borlänge som undrade hur mycket pengar EU bidrar med till vägbyggen i Sverige.

För att kunna ge ett bra svar ringde jag Vägverkets Thomas Andersson och fick beskedet att det är ytterst lite pengar som Sverige har förhandlat till sig när det gäller väginvesteringar. Dalavägarna har inte fått något stöd via EU. Närmaste projekt där EU-pengar förekommit i finansieringen gäller ett avsnitt på E18 vid Arboga.

Med tanke på den usla infrastrukturen i EU:s nya medlemsländer lär Sveriges möjligheter att kapa åt sig mer pengar till vägarna knappast komma att öka.

CHRISTER GRUHS

Mer läsning

Annons