Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

V-stagnation vs borgerlig energi

Annons

Att detta har att göra med exponeringen i SVT:s Uppdrag granskning är givet. Visserligen har just det programmet gjort en grej av att klä av människor och utsätta dem för obefogat obehag, men i detta fall var det ett nödvändigt ont. Det var inte bara partiledaren Lars Ohly som granskades, det var ett helt parti och en hel kultur.

Detta parti, och denna kultur, står regeringsmakten nära.

Nu säger förstås statsminister Göran Persson att Lars Ohly borde sluta kalla sig kommunist, men det är inget krav. Behöver socialdemokraterna vänsterpartiet även efter nästa val kommer Lars Ohly och de andra att få springa lika mycket i Rosenbads korridorer som de får nu.

Om socialdemokraterna lyckas behålla regeringsmakten även vid valet 2006 ser det inte bättre ut än att de måste liera sig med både vänsterpartiet och miljöpartiet för att få det att fungera. Som nu alltså, fast med ett ännu sämre utgångsläge. Att socialdemokraterna just nu får bättre opinionssiffror beror på att vänsterväljare lämnar Ohly och går till Persson.

Ur Göran Perssons strategiska synvinkel är det inget bra flöde. Det riskerar att hota den tyngd ett större vänsterparti kan ge till riksdagsmajoriteten - ett vänsterparti som riskerade att åka ur riksdagen vore rena katastrofen för socialdemokraterna. Dessutom behöver Göran Persson locka väljare från mitten för att mota den borgerliga allians som växer sig allt starkare. Det är från centerpartiet och folkpartiet de nya s-rösterna ska tas.

Men de rösterna låter sig knappast förföras av Göran Perssons manér. Borgerliga väljare som letar hemvist dras snarare till Fredrik Reinfeldt och det förnyade moderata partiet.

När moderaterna i helgen firade hundraårsjubileum strålade de av nyvunnet självförtroende och glödande optimism. Sådant smittar av sig. Fredrik Reinfeldt och Maud Olofsson är ett vinnande par, det kan inte ens oenigheten om kärnkraftsavvecklingen rå på. Göran Hägglund och Lars Leijonborg följer efter, för närvarande i bakvagnen.

Ska Janne Josefssons Uppdrag granskning avgöra utgången i nästa val? Kommer kommunismen nu att bli rumsren i vänsterpartiets topp medan en stor falang bryter sig ut och fullbordar splittringen? Kommer detta att leda till ihållande opinionsras och kris för hela det röd-gröna blocket?

Att den borgerliga alliansen nu för första gången på evigheter faktiskt har goda chanser att vinna valet råder det ingen tvekan om. Det kan möjligen, ytterst lite, bero på Uppdrag granskning. Men den största anledningen är i så fall att de svenska väljarna helt enkelt har tröttnat på socialdemokratins stagnerande grepp om regeringsmakten.

Många hade nog redan på känn att vänsterpartiets ledning inte varit helt demokratiskt sinnad. Att Janne Josefsson lyfte fram det i ljuset var bara en bonus.

Mer läsning

Annons