Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Utbildning är en del av en överlevnadsfråga

Annons

Onsdagen den 10 augusti skriver ledaren i FK om utbildning såsom överlevnadsfråga. Skolans historiska likväl som nuvarande betydelse för demokrati och demokratisering, öppen ekonomi och välfärd understryks. Anledningen är att kunskap och utbildning ger reflekterande och kritiskt tänkande individer, vilket är grunden i samhällsbygget.

Dalarna har i dagsläget den näst lägsta eftergymnasiala utbildningsnivån i landet, vilket oroar inte bara ledarskribenten utan också undertecknad. Men jag kan inte göra den direkta koppling mellan högskolestudier och välfärd som ledarskribenten gör.

Brev till ledarsidan

Arbetslösheten bland akademiker, framförallt unga sådana, är ett av de största och mest alarmerande bekymren i dagens samhälle. Fleråriga studier, ofta baserade på lån resulterar inte (längre) som regel i arbete. Alltså leder utbildning bevisligen inte per automatik till välfärd, utan kan till och med innebära det motsatta.

Ytterligare ökad arbetslöshet (oavsett vilken socialgrupp den återfinns i) hotar i stället demokratisering eftersom det i förlängningen medför att vi inte har råd att underhålla och upprätthålla de system som utmärker välfärden. En inte oviktig parentes är också att gruppen akademiker relativt ofta inte heller är villiga att ta arbeten som ligger under den kompetensnivån, vilket är förståeligt men kanske inte i längden ekonomiskt försvarbart.

Det är avgörande uppmärksamma de skillnader som föreligger mellan olika utbildningar. Det låter som en paradox att samhället skriker efter högskoleutbildade samtidigt som arbetslösheten bland de samma alltjämt breder ut sig. Synar man problemet blir det dock snart tydligt att vissa grupper är mer utsatta och har svårare än andra att hävda sig på arbetsmarknaden.

För Dalarna likväl för Sverige som helhet gäller det alltså att inte förenkla den rådande, synnerligen mångfasetterade situation vi befinner oss i, och inte bara att arbeta för ökad eftergymnasial utbildning utan också för relevant sådan.

Högskolan Dalarna växer långsiktigt och attraherar dessutom större andel studieovana än de flesta andra högskolor och universitet, vilket är mycket positivt. Men, enligt ovanstående resonemang, är det viktigt att inte allena beakta mängden utbildade utan också karaktären på utbildningarna.

Jag vill slutligen poängtera att jag på ett övergripande plan starkt stödjer ledarskribentens uppfattning om att utbildning är en nyckelfunktion som gagnar såväl samhälle som individer. Betydelsen av ett öppet samhällsklimat och kritiskt tänkande och reflekterande medmänniskor är ovärderligt! Men utelämna inte viktiga beståndsdelar genom att generalisera.

ÅSA-LINNÈA DAVIDSSON

Svar direkt:

Du har definitivt en viktig poäng när du pekar på riskerna med ett akademikeröverskott i samhället. Tidningen har också på ledarplats tidigare vid ett flertal tillfällen påpekat detta. Samtidigt har jag svårt att se att arbetslösheten bland just akademiker skulle tillhöra ett av de mest alarmerande bekymren i vårt samhälle. Det är väl stora ord.

Det finns andra grupper som ofta har det betydligt kärvare socialt och ekonomiskt. Däremot kan det givetvis finnas individuella fall inom akademikergruppen som har det oerhört bekymmersamt.

Att ha en akademisk utbildning ger mycket stora fördelar även om det inte leder till ett omedelbart och varaktigt arbete. Forskning visar tydligt att högutbildade generellt kan förvänta sig bättre hälsa och längre livslängd än människor med lägre utbildningsnivå.

En akademisk utbildning kan dessutom leda till självinsikt, personlig mognad, vidgat kontaktnät och som tidigare sagts: kritiskt och självständigt tänkande. Kritiskt tänkande akademiker bör därför känna till att ingen kan garantera arbetstillfällen i en öppen marknadsekonomi som den svenska. Prognoser görs över behoven i olika yrkesgrupper, men dessa prognoser är liksom väderprognoser inget annat kvalificerade gissningar.

En akademisk utbildning bör i första hand ses som en personlig investering, inte en garantisedel för att få jobb. Under vissa perioder av sitt liv måste sannolikt även akademiker lära sig att ta arbeten som de anser ligger under deras kompetensnivå.

JONAS LERSTEN, ledarskribent

Mer läsning

Annons