Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tusentals människors budskap – lyssnar ni?

Artikel 36 av 62
Lastbilsdådet i Stockholm
Visa alla artiklar

När tusentals människor samlas till en värdig kärleksmanifestation ska det inte tolkas som en symbolisk handling utförd av naiva idealister.

Annons

Ett stort antal människor slöt upp på Sergels torg i Stockholm för en manifestation för kärlek och omtanke

Se det i stället som en tydlig signal om vilket samhälle människor värnar. För det är den närmaste tiden det kommer att avgöras. I sorgen och rädslan behöver människor träffas.

Behovet att känna samhörighet och se efter om det där Sverige finns kvar som vi kände det före 7 april överstiger eventuella farhågor för ytterligare attentat.

Hjältedåden i helgen överskuggar rapporteringen om rasister som försöker vinna poäng i den efterföljande debatten. I alla fall om man väljer att se vad som är viktigt.

Den tidigare så utskällda poliskåren överöstes med blommor och kramar, statsministern håller sitt bästa tal någonsin på S-kongressen i Göteborg och enskilda visar på stort hjältemod när de gått emot faran och försökt rädda skadade på Drottninggatan.

Bilder vi aldrig glömmer, bilder av civilkurage.

Nu kommer också berättelserna om offren. Outhärdliga konstateranden om en 11-årig flicka som aldrig kom hem från skolan, en belgisk småbarnsmamma som aldrig får se sitt lilla barn mer – en brittisk småbarnspappa som har slitits från sina förkrossade anhöriga.

Värdigheten varar inte för evigt. Det gör den aldrig. De som väntar på att stickas bidar bara sin tid för att inte väcka anstöt. Ibland missbedömer de tidpunkten för när det lämpar sig.

Statsminister Stefan Löfven (S) hälsar på räddningspersonal vid Stadshuset under minnesstunden på måndagen.

Att Sverige skulle vara en naiv nation som nu förlorat sin oskuld, är ett fullständigt felaktigt slagträ i debatten. Vi kan i modern tid summera till två mördade ministrar, ett flertal mord med rasistiska förtecken; Lasermannen, Peter Mangs och senast skolattentatet utfört av Anton Lundin Pettersson i Trollhättan. 2010 sprängde Taimour Abdulwahab sig själv i luften på samma Drottninggata som helgens attentat.

Säpochefen ger vid varje intervju intryck av att kunna hålla flera tankar i huvudet samtidigt. Klarar politiken det? Inte alla.

Plötsligt ifrågasätts det att den misstänkte ska ha en offentlig försvarare. Om man inte har en aning om vad det innebär att leva i en rättsstat, kunde man kanske låta bli att uttala sig. I alla fall om man vet med sig att man får stort genomslag för sina oövertänkta infall.

Uppgifter om den misstänkte attentatsmannen visar att han fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd, gått under jorden och försvunnit. Spekulationer om attentatet kunde undvikits om avvisningsbeslutet verkställts kommer att komma.

Bättre då att fundera på varför den här polisiära arbetsuppgiften inte tagits på allvar hittills och hur det kan rättas till. Reglerad invandring innebär som bekant att har man inte asylskäl eller nekas uppehållstillstånd och har fått sin sak prövad, kan man inte vara kvar i landet.

Men höjda röster om hårdare tag, strängare straff och tusentals fler poliser blir så många inslagna öppna dörrar, att risken för korsdrag är överhängande.

Det finns inga partipolitiska skiljelinjer i kampen mot terrorn.

Däremot finns en skarp gräns mellan dem som vill ha ett öppet, liberalt samhälle där människor av skiftande ursprung och kultur kan känna sig trygga – och de som vill motsatsen.

Borgfredens osynliga kontrakt rivs kanske redan i dag.

Men avfärda inte vad människor försöker säga, trots att det sker genom symbolhandlingar.

Alla artiklar i
Lastbilsdådet i Stockholm

Hedemora hedrade offren för terrorn

TV+TEXT

Annons