Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tro utan avsikt

Annons

En numera rikskänd pastor säger: "Det skulle inte finnas någon anledning att tro på Gud om vi inte tror på uppståndelsen".

Kanske är det Jesu uppståndelse han syftar på. Att Gud inte är värd så mycket om Jesus inte kan segra över döden. Men vi kommer inte ifrån att hela föreställningen om uppståndelse inkluderar även oss människor. Att vi ska få följa med Jesus på andra sidan graven. Och jag säger inget om det. Uppståndelsen är central i kristen tro.

Men att det inte skulle kunna finnas andra anledningar att tro på Gud tycker jag känns trångt och villkorat på något sätt. Jag trodde mest det var något man skämtade om att tänka sig att tro på Gud för att få en biljett till himlen. Inte tror man väl "för att" någonting. Tron på Gud kommer väl ur de samlade erfarenheterna och upplevelserna där man helt enkelt kommer fram till att Gud på något sätt måste finnas. Därför att jag själv har känt, tänkt, läst, levt och brottats med frågor och fått en tro. Men en tro utan syfte eller avsikt. På samma sätt som att jag erfar att det bor någon i mitt grannhus. Inte har jag några avsikter med det. Det är en bekantskap. Jag har mött henne vid postlådan och vi har till och med hälsat på varandra. Alltså finns hon.

Varför skulle det inte kunna ha ett värde i sig att tro på Gud utan uppståndelsetron? Det är stort nog att tro att denna jord och detta liv som jag har fått att leva här är kommet ur en gudomlig önskan att jag finns till. Liksom allt som finns omkring mig. Det ger mig en fördjupad syn på det här livet. En ödmjukhet och en ökad respekt att leva, värna och vårda. Att ta ansvar för mig själv, mina relationer till andra människor och ha omsorg om skapelsens gåvor och möjligheter.

Att vi fått detta livet vet vi, för vi finns. Att vi sedan skulle kunna få en fortsättning bortom allt jordiskt kan vara en varm tanke och ge ett hopp. Inte minst för alla oss som mist någon vi älskar. Men om det vet vi inget. Vi kan bara tro och hoppas.

Jag tänker att det kan finnas en vila i en tro utan syften. En tro som finns därför att jag själv finns till just nu och erfar att hela livet är genomsyrat av det gudomligas närvaro. En vila utan avsikt. En erfarenhet av att leva, här och nu, och att detta är stort och förunderligt nog i sig själv. Så får vi väl se sedan hur fortsättningen blir.

Mer läsning

Annons