Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Trängselskatt förödande vägval

Annons

den 5 december 2006

Sommaren 2002 åt jag middag med Annika Billström i Visby. När vi talade om den omöjliga trafiksituationen i Stockholm förstod jag att hon i princip tyckte att någon form av ekonomiska styrmedel måste till.

Men att föreslå bilavgifter på egen hand vore politiskt självmord för socialdemokraterna. Så länge moderaterna sa nej skulle s också göra det. Billström, som då var borgarråd i opposition, gjorde över huvud taget analysen att en varaktig lösning av trafikproblemen i Stockholm krävde en uppgörelse mellan de två stora partierna. Och efter valet skulle det nog inte vara alldeles omöjligt att börja resonera om en sådan, alldeles oavsett vem som vann.

Efter att ha gått till val på bland annat nej till bilavgifter återtog socialdemokraterna ganska överraskande makten i Stockholms stadshus. Men i stället för att i lugn och ro ta upp en diskussion över blockgränsen om trafiken blev Billström & co påtvingade försöket med trängselskatt.

Det var ett av prisen för att statsminister Göran Persson skulle försäkra sig om miljöpartiets stöd för den socialdemokratiska minoritetsregeringen. Nu säger en del att Annika Billström kunde ha vägrat och sagt nej till Perssons diktat.

De vet inte mycket om politik i allmänhet och socialdemokratin i synnerhet. Att en lokal arbetarekommun skulle sätta hela partiets regeringsinnehav på spel är helt uteslutet, även om det råkar vara i landets största kommun.

Och faktum är att den stora svikaren av vallöftet till stockholmarna inte är Annika Billström utan Bosse Ringholm. Som ordförande för Stockholms arbetarekommun var han ytterst ansvarig för partiets valprogram. I egenskap av finansminister körde Ringholm över sig själv efter valet.

Rent maktpolitiskt är det alltså inte märkligt att trängselskatteförsöket nu blir av. Men sakligt sett är det förmodligen förödande för Stockholmsregionen. Invånarna kommer av allt att döma att säga nej till trängselskatt i folkomröstningen i höst. Därmed är den dörren stängd för den nya borgerliga majoritet som förmodligen tar över i stadshuset.

Det som skulle ha kunnat bli ett sätt att få trafiksituationen rimligare och skaffat pengar till bättre kollektivtrafik och kringleder är kört för lång tid framöver. Runt om i världen är det ju alldeles ovanligt att man gör det som nu provas i Stockholm. Jag har bott i Singapore där trafiken flyter alldeles utmärkt trots en förfärlig mängd bilar inom tre mil. Att åka taxi i London är också mycket trevligare än tidigare.

Till absurditeterna om trängselskatterna hör också att de som annars brukar förorda ekonomiska styrmedel nu tycks vara emot. Det borde alltså finnas förutsättningar att komma överens långsiktigt.

Tänk om i stället den gamla svenska modellen fått gälla med en utredning som samlat bred majoritet bakom ett genomtänkt förslag. Då hade vi också sluppit sådana absurditeter som överbelastning hos kronofogden för obetalda trafikavgifter. Och att det kostar att åka därifrån!

Hur i hela friden kan man hitta på något så korkat?

Om nu hela idén är att minska trafiken i Stockholms innerstad, då borde man väl snarast få betalt när man kör ut ur staden.

Logiskt tänkande har det uppenbarligen inte funnits tid till när försöket hastats igenom för att säkra den socialdemokratiska regeringsmakten.

ANDERSJONSSON FRISTÅENDE KOLUMNIST

Mer läsning

Annons