Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Trafikpolis som enväldig domare

Annons

Att döma av reaktionerna på förra veckans funderingar, är det många som är chockade över att det är så dyrt att köra för fort. 16 kilometer över stipulerade 50, innebär alltså böter på 2 800 kronor.

Det är många som undrat varför jag inte försökte pruta. Tanken slog mig inte ens en gång men säkert kunde jag ha börjat dividera om jag kanske låg nära gränsen till en något billigare böteslapp. Det känns ju onekligen godtyckligt. Den ene polisen som höjde pistolen mot mig meddelade den andre att jag kört för fort och att det rörde sig om 16 kilometer vilket uttryckte som "sexa sexa".

Den andre polisen tittade alltså inte på utslaget och det gjorde ju inte jag heller. En enda person hade alltså makten att utdöma en icke oansenlig summa utan någon som helst kontroll eller verifikation på det korrekta i utslaget.

När jag berättade detta för grannen Lasse så blev jag ännu mer betänksam. Han hade varit på studiebesök hos polisen och bland annat hade en fartpistol demonstrerats. När Lasse testade så riktade han den för skojs skull mot ett hus. Det visade sig att huset rörde sig med en hastighet av 20 kilometer i timmen! Med andra ord kan man inte vara säker på att apparaten är kalibrerad.

Annars är prutning en trist syssla. Det blev en och annan prutning under veckan i Turkiet. Jag tycker att det är så fruktansvärt besvärande. Vi besökte marknaden och två flotta ställen; en juvelerare och en skinnproducent.

Jag har tidigare klagat över ointresset från butiksanställda i svenska butiker. Efter besöket i denna tjusiga skinnbutik blir min klagosång den omvända. Det kändes precis som att gå på marknaden där man överfölls av försäljare av t-shirts, skärp, sjalar och allt annat som tycks höra all världens marknader till. Men det var lite underligt att vandra i denna mycket sobra och smakfulla jättebutik men inte ges en chans att själv titta på kläderna.

Nej, en idog försäljare plockade fram det ena plagget efter det andra och priset på lappen sjönk till hälften efter fem à tio minuter. Jag kan omöjligtvis handla under sådana omständigheter. Det handlar troligtvis om en kulturkrock för man får väl anta att en inhemsk kund röner samma intensiva intresse som utlänningar får.

Stora svenska exportföretag brukar plugga in hur man ska bete sig i landet X eller Y för att ha större möjlighet att sälja sina produkter. Den som ska göra affärer med exempelvis Japan, måste känna till den inledande fasen då visitkort ska utväxlas. Det är inte bara att langa fram kortet så där i förbifarten.

Så den försäljare i Turkiet som lär känna det svenska kynnet och köpkulturen, har alla möjligheter att göra goda affärer för snyggare skinnkläder än de jag såg i Antalya, har jag aldrig sett.

Mer läsning

Annons