Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tomten är ärkesosse!

Annons

den 22 december2006

Plötsligt stod räddaren där, grå mot den vita kontorsmodulen. Tomten, ty det var han, propsade på att bli intervjuad. Kändisar gör så ibland.

- Annars går jag gå till länskollegan på slaggvarpen! hotade gubben.

Slikt tar skruv. Presstopp beordrades bums alltmedan den gråklädde gubben gormade sitt "shot man shot!" ur intervjufåtöljen.

- Tomten kör renspann i flygets tidevarv, använder lykta med talgdank trots lysdiodens tillkomst, infordrar önskelistor per papperspost i dataåldern, klär sig i vadmal och nobbar rakapparaten. Är tomten konservativ?

- Som ärkesosse och gammal stöt ogillar jag förändringar. Allt var bättre förr.

- På folkhemmets tid?

- Exakt. I egenskap av alla goda gåvors givare innehar jag patentet på välfärdsstatens idé. Inga andra ska minsann sticka upp och tro att de kan nåt i min bransch!

- Tomten åsyftar måhända situationen i Dalarnas arma landsting?

- Precis. Affe, en annan fossil sossestöt och jag tycker härvidlag exakt likadant, försäkrade den folkhemske figuren i fåtöljen.

- Hur ser tomten på sista tidens landstingsdramatik?

- Affes taktikspel är intill mästerskap raffinerat!, ropade tomten med entusiasm.

- Hur då raffinerat?

- För att hindra de borgerliga från att röra om i grytan och åstadkomma fördärvlig modernisering lierar sig Affe behändigt med en outsider från en udda politisk grupp, som i valrörelsen högljutt krävde verkligt storstilad omröring i den - det ska erkännas - något sunkiga landstingssoppan. Nykomlingen är emellertid så politiskt orutinerad och allmänt mysko att Affe i praktiken inte riskerar några eftergifter alls i nydanande riktning. Affes partikompisar kan sitta i orubbat bo. Allt förblir som förut.

- Men blir inte den tillfälliga kompanjonen lurad?

- Javisst, men rejäla skygglappar skonar honom från politikens råa realiteter så pass att han förhoppningsvis slipper att själv bli ett fall för landstinget. Maken till taktikdribbel har sällan skådats

Tomtefar staplar superlativer. Likt en förhärdad cyniker sitter julens goda väsen vid ringside och gottar sig åt kombattanternas konstgrepp och tjuvknep utan minsta avseende till vårdpolitikens innehåll. Sånt kan möjligen en illa desillusionerad ledarskribent tillåta sig. Men inte en varelse, med anor från helgonet S:t Nikolaus, hjärtegod biskop och välgörare i staden Myra i nuvarande Turkiet på 300-talet. Odödliggjord av Walt Disney. Välfärdspolitiken personifierad. Folkhemmets beskyddare. Tomtelands inspiratör.

Gubbtjyven lutar sig framåt i intervjufåtöljen, ler illmarigt och blir förtrolig:

- Har redaktörn aldrig noterat den där djävulsfiguren Krampus, som fortfarande uppträder i S:t Nikolaus sällskap i katolska länder? Han som smiskar folk med riskvasten och stoppar odrägliga ungar i säcken. Diskret knyckte han - det vill säga jag - den fromme S.t Nikolaus identitet på nordligare breddgrader, när helgonkulten blev omodern efter reformationen. Viktor Rydberg och Jenny Nyström försökte i någon mån rädda situationen genom att istället utnämna den nordiska vätten till något slags forntomte. Men som sagt, Krampus - det är jag!

- Julens tomte är med andra ord full i fan? Ett hår av Hin. Fröjden över landstingspolitiken syns oss strax mer begriplig.

- Men redaktörn skriver väl inget om det här med Krampus i tidningen, säger tomten. Tomteland kan ju säga upp kontraktet och sabba hela konceptet.

- Ingen fara. Tomten kan till fullo påräkna läsarnas fullständiga diskretion i ämnet.

Den folkhemska figuren försvann med renspann och allt. Återstår endast att önska såväl vänner som ovänner en riktigt god och någorlunda torrlagd julhelg. En vit jul är ingalunda att förakta, därest en sådan fortfarande befinns meteorologiskt och kulinariskt möjlig i växthuseffektens och privatimportens tidevarv.

HANS LINDQUIST

Mer läsning

Annons