Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tio år räcker, Leijonborg!

Annons

I går kväll firande Leijonborg sina tio år som partiledare med mingel för partivännerna i Operakällarens festvåning. Ingen missunnar partiledaren några timmars avkoppling, särskilt som Leijonborgs partiledarera går mot ett obevekligt slut.

Lars Leijonborg, 58 år i höst, har varit aktiv i politiken i drygt 30 år. Det var en ivrig 15-åring som 1964 gick med i folkpartiets ungdomsförbund. Då hade hade han väntat i två år eftersom förbundets åldersgräns satte stopp för ett tidigare inträde i organisationen.

Leijonborg har gått den långa vägen i politiken. Karriären har kantats av många bakslag och förlorade val, men han har tack vare de två senaste valresultateten återkommit i hetluften. Genom alliansens framgångar i höstas blev det dessutom möjligt att erbjuda Lars Leijonborg en åtråvärd statsrådstaburett.

Det finns ingen anledning att nu göra någon fullständig recension över Leijonborgs politiska insatser. Han är fortfarande partiledare och medlem i regeringen och kommer därför att medverka till fortsatta politiska utspel. Men för folkpartiets bästa måste snart lämna sin ledarposition. Det är dags att nya krafter tar över.

Ska folkpartiet ha någon verklig chans att medverka till en fortsatt borgerlig regering i landet, är det ett krav att partiet i god tid före nästa val har utsett en ny ledare. Tyvärr är kandidatlistan över tänkbara efterträdare inte övertygande. I varje fall inte i ett första betraktande.

Av socialdemokraternas rekryteringsprocess kan vi också dra slutsatsen att vi befinner oss i en tid då även politiskt intresserade inte ser det som självklart att ställa sig till förfogande för ett parti som kallar. Desto viktigare är det att liberalerna, som har begränsade resurser, inser att sjösätta rekryteringsarbetet redan nu.

Partisekreterare Erik Ullenhags utspel mot centern tidigare i veckan är ett symptom på tillståndet i folkpartiet. Liberalerna väljer hellre att kritisera andra partier i det borgerliga regeringsunderlaget än att analysera de egna tillkortakommandena.

Intrångsaffären under valrörelsen i höstas och partiets populistiska agerande i valrörelsen 2002, då folkpartisterna knep röster tack vare populistiska förslag i invandrar- och flyktingpolitiken, är politiska insatser som visar på behovet av en ny ledning för folkpartiet.

Partiledarbyten vitaliserar. Folkpartiledarens fest i går kväll var inte sista natten med gänget. Men med tio år som partiledare måste Lars Leijonborg snart släppa taget.

Mer läsning

Annons