Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tillsammans ska Persson regera själv?

Annons

Det gröna språkröret Maria Wetterstrand verkade ha fått, som det heter i maffiakretsar, "ett erbjudande hon inte kunde motstå" av sossarna. Kanske Perssons pekfinger i magen. Rejält uppmjukat var miljöpartiets tidigare så hårda krav på statsrådsposter.

Borta var språkrörskollegan Peter Erikssons uttalande att det vore snudd på statskupp om Persson försökte regera vidare med bara en dryg tredjedel av rösterna.

Men inte heller s-ledaren Göran Persson var särskilt konsekvent. Om miljöpartiet fäller honom i en misstroendeomröstning, då sätter sig Persson i ett hörn och tjurar. Miljöpartiet får bilda regering ihop med dem som fällt Persson, alltså de borgerliga.

Borta är då plötsligt Perssons allvarsamma deklarationer om att varje parti måste ta ansvar för landet. Det ansvaret gäller tydligen för socialdemokraterna enbart om ingen har fräckheten att påminna partiet om att det faktiskt inte har 51 procent av väljarna, utan som andra partier måste samarbeta.

Tydligast avslöjades den socialdemokratiska ilskan över detta faktum av s-kommentatorn Lena Askling från Aftonbladet senare i programmet.

Askling morrade upprört över miljöpartiets krav på ministerposter som´om det vore höjden av fräckhet att på det sättet ta fullt ansvar för den regeringsbildning man stöder.

Ett litet fyraprocentsparti ska inte mopsa sig och kräva sådant av det stora 35-procentspartiet, menade Askling. Vilket är betecknande för socialdemokraters syn på sitt eget parti kontra andra partier: Socialdemokrater ska regera.

Andra ska stödja. Allt annat är förräderi. Denna övermaga attityd från socialdemokraterna tvingar fram krav på en grundlagsändring som innebär att regeringar alltid avgår vid val och låter folkets röst styra. En "Lex Persson".

Göran Persson kommer nu troligen valrörelsen ut att försöka förringa frågor om hans regeringsbildning, trots att socialdemokrater i alla tider gjort ett stort nummer av borgerliga partiers slit med att komma överens. Detta var också det enda de tre var klart överens om: den viktigaste uppgiften för dem är att hindra en borgerlig regering.

Tidigare delade man in partierna i socialistiska och icke-socialistiska. Det man var överens om på den borgerliga sidan handlade dåförtiden mer om vad man var emot.

Valrörelsen år 2002 blir den som ändrar på detta.

Det är nu mer rimligt att dela in partierna i borgerliga och icke-borgerliga. Borgerlig politik är tydlig och samlad kring kunskapsskola, brottsbekämpning, tillväxt och minskat bidragsberoende. Persson med stödpartier är mer mot detta än överens om vad de är för.

Det vore en olycka för landet om de rödgröna vinner valet på söndag.

Mer läsning

Annons