Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tidningen viktig budbärare

/

Annons

Rösten visar sig tillhöra Ann Wistrand från Eskilstuna. Hon ringer från familjens sommarviste i Gesunda för att få berätta vad man kan få uppleva efter att ha läst sin lokala tidning.

På midsommardagens förmiddag råkade hon komma över den tidning där min midsommarkrönika publicerades. Ann fastnade för rubriken om bröllopsbesvär.

När hon såg att artikeln handlade om det blivande brudparet Helene och Pontus från Björbo, slog det henne att artikeln måste handla om det unga par som de blivit bekanta med under tuffa och tragiska omständigheter vid Akademiskas sjukhuset i Uppsala för några år sedan.

Efter konsultationer med maken Mats började Ann slå i telefonkatalogen för att komma i kontakt med någon som kunde ge besked. Prästen i Floda församling, Christina Dalberg, visste förstås att det var "rätt" Helene och Pontus som Ann hade läst om i tidningen.

Efter ytterligare ett samtal var paret i Gesunda hjärtligt välkomna till eftermiddagens vigsel i Floda - brudparet ovetandes! Ann klädde upp sig i sockendräkt och tillsammans med femåriga dottern Siri och maken bar det i väg i bil mot Floda. Det kom fram lagom till vigseln.

Efter ceremonin i kyrkan stegade Gesundagästerna förstås fram till brudparet för att gratulera. Det blev ett känsloladdat möte. Både i glädjen över bröllopet men också kring de gemensamma upplevelserna från sjukhustiden, då Helene och Pontus förlorade sina för tidigt födda tvillingsöner medan Ann och Mats fick behålla sin dotter, trots en dålig läkarprognos.

Eskilstuna-familjen gjorde sig redo att avsluta besöket i Floda och återvända till sysslorna och övriga familjemedlemmar i Gesunda. Då ingrep värdfolket och förkunnade med övertydlighet att det inte alls var dags för någon hemresa. Nu väntade ett stort kalas i brudparets hemby!

Så blev det. Eskorterade av brudens föräldrar lotsades Ann, Mats och Siri till festlokalen i Björbo. Festen pågick till långt in på småtimmarna och vid halvfemtiden på morgonen tyckte Ann och det var dags för hemfärd.

Det tyckte inte värdfolket.

- Ni ligger kvar, vi har köpt en alldeles ny bäddsoffa som ni kan få testa i natt!

Så blev det också. Gästerna från Eskilstuna som från början hade tänkt sig en artighetsvisit hos sina gamla bekanta, hamnade på stort bröllop på självaste midsommardagen och de "tilläts" inte återvända hem förrän sent dagen efter!

- Jag kan inte föreställa mig att något liknande skulle kunna inträffa hemma i Eskilstuna. Vilken gästfrihet och generositet!

Ann Wistrand är fortfarande tagen när hon berättar om upplevelsen kring återseendet av sina sjukhusvänner.

Visst håller jag med Ann och Mats om att dalfolket är speciella. Se bara på veckans jubilar, Mora-Nisse. 90 år och fortfarande ett så aktat namn att folk i hundratal kommer från när och fjärran för att gratulera en legend som blivit till ikon.

Jag hade själv inte tillfälle att gratulera på plats i Andreasgården, Men tidningen är inget dåligt alternativ som budbärare av lyckönskningar!

Grattis, Mora-Nisse!

Mer läsning

Annons