Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tankefel om spriten

Annons

Det kan låta självklart, rentav löjligt, men i det elementära finns i det här fallet en viktig politisk utgångspunkt.

Svensk alkoholpolitik har i evärderliga tider stirrat sig blind på utbudssidan i problemet. Politiken har haft ett omättligt svart hål som förutsättning för efterfrågan vad gäller alkohol. Skatter, regleringar, kvoter och öppettider har syftat till att strypa forsen av sprit. Åtgärdsbatteriet har varit grymt ineffektivt.

Mätt som 100-procentig alkohol har konsumtionen i Sverige ökat med 26 procent på bara fyra år och är nu 10,6 liter per år och person över 15 år.

Det finns dramatik och tragedi i siffran.

Det finns blåtiror, upplösta familjer, sjukskrivningar, ångest och grov brottslighet i siffran.

Att ett försäljningsargument för en ny bil av kombimodell denna sommar varit att dess lastutrymme rymmer ett så stort antal ölburkar att det vore brottsligt att föra in dem, i en reklam som just visar hur den susar fram över Öresundsbron, säger mycket om vad alla förutsätter att svenska folket vill ha.

Det är heller inte främst starkspritkonsumtionen som ökat. Utredningen visar att vinkonsumtionen ökat med 75 procent de senaste sju åren och starkölskonsumtionen med 70 procent. Ändå föreslår utredaren Kent Härstedt (s) att just starkspritskatten ska sänkas - med hela 40 procent.

"Väntat men ofattbart", sade Ulf Spendrup, vars bryggeri har en omfattande verksamhet i Grängesberg, till tidningen i går. Vi håller med honom.

"Brännvinsbältet", som traditionellt brukar sägas omfatta den norra hemisfärens barrskogsområde, har urstarka traditioner vad gäller supandet. De väldiga mängder alkohol som förs in vid enstaka utlandsresor går sällsynt illa ihop med dessa traditioner. Allt för många super nämligen på det sättet att de dricker tills alkoholen är slut.

Svensken har supit med den höggradiga berusningen som mål, och supandet har varit koncentrerat till högtider och helger. Vad ett jättelager i bostaden betyder för personer med sådana alkoholvanor är lätt att räkna ut.

Till detta traditionella och tragiska mönster ska läggas två utomordentligt allvarligä nya faktorer:

1. Kvinnor, särskilt yngre kvinnor och flickor, super numera på precis samma sätt som männen.

2. Den bekväma tillgången med ett stort alkohollager i bostaden, har medfört att ett vardagsdrickande lagts till det tidigare konsumtionsmönstret - utan att helgfyllorna gått tillbaka.

Spendrups har i decennier, naturligtvis med egennytta för ögonen, föreslagit en alkoholpolitik som gynnar alkoholsvagare drycker på starkspritens bekostnad. Att nästan hela ökningen av totalkonsumtionen beror på ökat drickande av vin och öl, som konsumenterna kunnat komma över till en lägre kostnad, visar faktiskt att Spendrups argumentering var riktig!

Nu gör staten vad den tycker sig kunna, inte för att folk ska supa mindre, utan för att de ska supa på svensktillverkad alkohol!

Vi vill inte tro Härstedt om så socialdemokratiska utgångspunkter för sitt förslag att han till varje pris vill behålla statens inkomster, vilket ju utgör en närmast religiös hållning för flertalet av hans partikamrater, men faktum är att utredningen noterar att punktskatter på alkohol utgör "en inte obetydlig del av statens inkomster" och att just starksprit är "den alkoholdryck som inbringar mest skatteintäkter".

Statsmakten har hittills gjort vad den kan (men i den öppna värld som tidningen på ett principiellt plan bejakar kan den allt mindre) för att Jeppe inte ska kunna supa. Statsmakten har hittills gjort alldeles för litet för att Jeppe inte ska vilja supa.

Allt talar för att kriget mot alkoholen måste vinnas vid den andra av dessa frontlinjer.

Med information och attitydförändringsarbete anpassat till vår tid är det dags att angripa problemets kärna.

Mer läsning

Annons