Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tänk om EU fyllde 100 år

Annons

EU:s upprinnelse var en önskan om fred och försoning. Aldrig mera krig mellan unionsländerna.

Antag att EU:s frihandel och överstatliga beslut hade firat 100 år istället. Hade vi då sluppit de två europeiska världskrigen, och de sovjetkommunistiska och nationalsocialistiska diktaturerna?

Ingen kan veta med säkerhet.

Här i Norden hade det till att börja med varit märkligt att se den svensk-norska unionen från 1814 upplösas 1905 - för att följas av en nyfödd europeisk union ett par år senare.

Europa hade inte några fullfjädrade demokratier för hundra år sedan. Rösträtten var begränsad, den medborgerliga bildningen långt under dagens nivåer.

Folkopinionen var ändå tydlig. Den fredsinriktade arbetarrörelsen splittrades och den tyske kejsaren fick 1914 stöd av sina arbetande folkmassor. Hitler hade 15 år senare stora valframgångar som karismatisk ledare.

Hitler ville skapa ett enat Europa, ett Storgermania.

Lenin kuppade igenom oktoberrevolutionen, och hade troligen inte vunnit ett demokratiskt val. Lenin arbetade för världsrevolutionen.

Slutsats? Det viktiga är inte geografin, utan innehållet. I annat fall borde Hitler och Lenin hyllas som EU föregångare.

I EU’s Romfördrag från 1957 är målet "en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken".

Det är olyckligt att denna mening har blivit "one-liner" för det europeiska samarbetet. Den kan ju inbegripa vilka slags regimer som helst. Nu var det inte avsikten, och i EU finns inga diktaturer. Tvärtom har EU spelat en viktig roll för de nya demokratierna i Östeuropa, och för Spanien och Portugal.

Men ändå. Det är något flackt med denna EUs grandiosa ansats, som ofta sätter likhetstecken mellan EU och Europa, mellan politik och allt viktigt som sker.

De som nu i mars kommer att uttala "Europa" som prästen i kyrkan utbrister "Amen", de jubileumfirarna är också troende, även om deras rike är av denna världen.

Jämför med USAs självständighetsförklaring, och dess ord om "rätten till liv, frihet och strävan efter lycka". EUs målformulering har varit kollektivistisk i ett halvt sekel, USAs individualistisk i mer än två sekler. Den skillnaden har inte varit utan betydelse för de enskilda människornas vardag.

Men det finns ett europeiskt arv att ta vara på, som har den tankekraft som skulle lyfta EU bort från hotande övermakt, beslutscentralisering och enhetsmystik.

Det formulerades av Berlinuniversitets grundare Wilhelm von Humboldt, som talade om "mänsklig utveckling i sin rikaste mångfald".

Det är också grunden i Free Europe Constitution, ett förslag i tio punkter som går att rösta ja eller nej till på www.freeEurope.info. Den är en öppen för alla som vill påverka EU’s framtid.

Denna möjlighet är desto viktigare då ledande europeiska politiker gärna vill jubilera, men verkar rädda för att i folkomröstningar fråga oss européer om våra gemensamma angelägenheter.

CARL-JOHAN WESTHOLM

Mer läsning

Annons