Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Synliga och osynliga kostnader

Annons

Jag läste i lördags "Signerat" av Karin Rosencrantz Bergdahl". Hon förfasade sig över de höga tandvårdskostnaderna hon stod inför. Hon kåserade sedan över olika alternativ att få det hela billigare. Antingen genom att åka utomlands eller också genom att "importerade" tandläkare från Baltikum gör jobbet billigare.

Det som stör mig i resonemanget är att en person i Karin RB: s ställning inte ägnar en tanke åt att reflektera över orsakerna till att det ser ut som det gör avseende tandvårdskostnaderna. Det som skiljer tandvårdskostnader från övriga sjukvårdskostnader är ju frågan om vem som ska betala räkningen!

Vi i Sverige verkande tandläkare har ju att följa alla de krav som sannerligen inte är få. Lönenivåerna för alla inblandade såsom tandläkare, tandsköterskor, tandhygienister, tandtekniker etcetera håller ju också svensk nivå eftersom vi är i tjänstesektorn med verksamhet i Sverige! Är lösningen för att få lägre kostnader verkligen att ta hit "gästarbetare" vilket det faktiskt är frågan om? På grund av skatteregler byts dessa ut med jämna mellanrum för att inte den svenska modellen ska införas på dessa företag. Det handlar alltså också om en sorts "stafettandläkare"!

Om detta är en bra modell för framtiden, varför inte ta hit gästläkare som i speciella läkarföretag byter höftleder på löpande band för under halva kostnaden jämfört med ett svenskt sjukhus. Eftersom ju inte den reella kostnaden för detta ingrepp syns för patienten (sexsiffrigt belopp) kunde man ju tänka sig att "vinsten" delas lika mellan samhället och den glade höftledspatienten!

Svar direkt:

Det hade varit betydligt intressantare om Bengt Mosseby hade redovisat hur kostnaderna fördelas vid ett ingrepp som tar 30 minuter i anspråk och kostar patienten 9900 kronor. Men det vill han inte för svaret är att det uteslutande handlar om brist på konkurrens och det gäller naturligtvis även sjukvården där skattebetalarna står för fiolerna. Läkare och tandläkare tycks helt enkelt ha orimligt höga löner.

Om man räknar väldigt snällt och säger att timlönen blir 15000 kronor eftersom det är lite plock före och efter ett implantat, så innebär det en daglig inkomst på 120000 kronor. En tandsköterska tjänar cirka 18000 kronor i månaden enligt fackförbundet SKTF vilket innebär en dagslön på 857 kronor plus arbetsgivaravgifter cirka 385, alltså 1242 kronor av de 120000. Även om lokalhyran är hög och utrustningen kostar mycket pengar liksom vidareutbildning, så bör det bli en bra slant över till tandläkaren. Tandteknikern ska Mosseby inte alls blanda in för den räkningen kommer senare och lyder på ytterligare minst 6000 kronor.

När lönerna blir för höga i tillverkningsindustrin flyttar företagen till lågkostnadsländer.

Ännu så länge lever tandläkarna i stort sett i en skyddad sektor där man själv sätter priset på sina tjänster. Men EU-utvidgningen börjar sätta spår och till och med högkvalificerade civilingenjörer som sysslar med utveckling får nu se hur ingenjörer i Baltikum tar deras jobb för betydligt lägre lön. Sett över tid, kan vi räkna med att organiserade resor till Estland och Polen för tandvård, kommer att sänka priserna här hemma.

Alla är ju inte lika fega som jag.

BENGT MOSSEBY BENGT MOSSEBY ÄR PRIVATTANDLÄKARE I LUDVIKA. KARIN ROSENCRANTZ BERGDAHL LEDARSKRIBENT

Mer läsning

Annons