Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Syna justitieministern

Annons

den 4 januari 2007

Vård kostar samhället stora pengar. Den sanningen står sig både när det gäller omhändertagande inom ramen får normal sjukvård och för vård och behandling bland fängelsedömda. De vårdansvariga, oavsett huvudmannaskap, har en betydande press på sig att göra vården så rationell och bra som möjlig.

Men när det gäller vårdinsatsen för människor som dömts till fängelse eller till rättspysikiatrisk vård är uppgiften särskilt grannlaga. Om Beatrice Ask med sitt utspel är ute efter att finna ett system som främst syftar till att nå kostnadsbesparingar i vården, men är samtidigt beredd att äventyra skydd och omsorg av medborgarna utanför fängelset, har hon gått vilse eller blivit missledd.

Uppenbarligen är det Beatrice Asks uppfattning att det ska gå att ge villkorlig frigivning till personer som dömts till rättspsykiatrisk vård om patienten bara kan sköta sin medicinering och inte börjar med eller återfaller i missbruk med narkotika eller alkohol.

Några garantier för att de villkorligt frigivna klarar att leva upp till regelverkets inskränkningar, kommer naturligtvis aldrig att kunna utställas. Det svenska synsättet att den enskilde alltid är ansvarig för sina handlingar, oavsett psykisk status, kommer därför att innebära uppenbara risker för felbedömningar, trots tillgången på psykiatrisk kunskap.

Intagna som aldrig borde ha frigetts kan komma att bli en fara både för sig själva och sin omgivning, med risk för nya offer utöver alla dem som idag tvingas leva med ett livslångt lidande.

Vad samhället minst av allt behöver är ett experiment kring de människor som dömts till rättspsykiatrisk vård. Svensk psykvård, inte minst den som varit ägnad att ge hjälp åt fängelsedömda, är historiskt belastad med många felgrepp.

Det måste bli ett krav att Beatrice Asks förslag genomgår en allsidig belysning och får debatteras både bland psykiatrisk expertis, jurister och politiker, innan tankarnas kan förverkligas. Hennes motiv bakom förslaget måste synas ordentligt.

Ingen motsätter sig en human fångvård. Men alla konsekvenserna av förändringar som syftar i denna riktning ska också övervägas innan systemet sätts i verket.

CHRISTER GRUHS

Mer läsning

Annons