Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sverige kröp för Hitler - kunde vi göra annat

Annons

Sextioårsminnet av de allierades seger över Nazityskland högtidlighålls. Samtidigt väcks frågan om Sveriges föga klädsamma undfallenhet gentemot Hitler under krigets första år.

Sverige var en liten, militärt illa rustad nation i Nazitysklands närområde, som framför allt försökte överleva i ett läge där Hitlers krigsmakt allmänt uppfattades som oövervinnerlig efter Frankrikes fall, britternas brådstörtade reträtt över engelska kanalen samt ockupationen av Norge och Danmark. Riksdagsmannen, senare utrikesministern, Allan Vougt (s) talade om Sveriges ofrånkomliga anpassning till Hitlers "Neuropa". Utan tillgång till historiskt facit var hans synpunkt begriplig och föranledde inga protester i riksdag och samlingsregering.

En svensk öppet antitysk och allieradvänlig utrikespolitik var omöjlig. En i möjligaste mån neutral hållning var vad som stod till buds om vi skulle slippa en tysk invasion.

Vad var onödiga eftergifter?

Kung Gustav V lyckönskade Hitler till segern över kommunismen efter Barbarossa. Vilket var klart olämpligt agerat av en neutral nations statsöverhuvud.

Tyska trupptransporter, permittenttrafiken benämnd, tilläts rulla på svenska järnvägar.

Sveriges verkligt betydelsefulla bidrag till Hitlers krig bestod i mycket omfattande järnmalmsförsäljning.

En svensk leveransvägran skulle sannolikt ha utlöst ett tyskt angrepp. Samtidigt var malmleveranserna nära att dra på oss ett brittiskt angrepp på malmfälten. Sverige satt verkligen i rävsaxen.

Chefredaktören Torgny Segerstedt på Göteborgs handels- och sjöfartstidning var en av de få som iakttog en konsekvent, skarpt antinazistisk hållning under hela kriget. Sak samma med syndikalistiska tidningen Arbetaren (då daglig) samt veckobladen För Nordens frihet och Trots allt. Heder åt dem!

Men hade deras raka förhållningssätt varit möjligt som svensk regeringspolitik, om landet samtidigt skulle slippa krig?

Sveriges förhållningssätt under och omkring andra världskriget ska självklart klargöras. Voltaires berömda ord må tjäna till vägledning:

"De levande är vi skyldiga hänsyn. De döda enbart sanningen."

HL

Mer läsning

Annons