Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Svensken som håller världens öde i sin hand

Annons

Nej, hela världen väntade på vad svensken Hans Blix och hans grupp av inspektörer skulle säga om vapeninspektionerna i Irak.

Nato käbblade. Ska Turkiet få den hjälp man har rätt till enligt Natos bestämmelser vid ett eventuellt krig mot Irak? Njae, vi väntar och ser vad Blix ska säga.

Och så fick frågan vila.

EU talade verkligen inte med en röst. Vissa har mycket kalla fötter och andra har svårt för att sätta ner dem; fötterna alltså, medan andra med stor erfarenhet av krig vet att varma fötter lätt blir kalla. Stackars Grekland som har ordförandeskapet i EU under detta halvår, kallade till överläggningar till i dag, måndag.

Då ska det vara enklare. Då har ju Blix avgivit sin rapport inför FN:s säkerhetsråd. Så frågan fick vila tills i dag.

Så märkligt egentligen. Plötsligt fanns alla makt hos en svensk diplomat och tjänsteman. Hela världen drabbades plötsligt av den välkända svenska strategin "vi väntar och ser". För svensk del menar vi då att vi ska låta andra göra misstagen.

Nå. Vad blev då resultatet av Blix uttalande? Fick han Bush att ta bort fingret från avtryckaren? Ja, åtminstone för stunden. Fast han är nog lite sur för att Blix inte tyckte om de "bevis" som Colin Powell redovisade i veckans inledning.

Och Saddam? Känner han sig som ett åtlöje inför hela världen med mustaschen bortrakad av Blix?

Nej, han fick ju några klappar på axeln för att han åtminstone tagit upp skeden. Blix vill nu att han ska ta den i vacker hand också. Frankrike och andra länder fick stöd för även Blix vill utöka vapeninspektionerna.

Blix lyckades med konststycket att få alla åtminstone momentant nöjda. Man undrar hur han kände sig; han som plötsligt blev världens mäktigaste man med möjlighet att avgöra frågan om krig eller fred, eller i alla fall skjuta upp ett eventuellt krigsutbrott.

USA skäller över gamla Europa (Frankrike, Tyskland och Belgien) och berömmer det som supermakten betraktar som "det nya Europa", det vill säga de forna Öststaterna. Inte kunde man ana att USA någonsin skulle applådera Estland, Polen och Tjeckien. Samtidigt är det inte länge sedan USA sjöng Saddams lov och stöttade hans regim.

Och busen i Bagdad är säkert nöjd över varje gräl mellan USA och Europa.

Frågan är ju trots allt hur mycket ohyra som finns på Iraks territorium, inklusive eventuella kryp i Saddams mustasch.

För något lurt är det med hans bångstyrighet eller är det bara det gamla vanliga problemet med kulturer som krockar?

Men en sak är ju uppenbar. Det egna folket har han aldrig brytt sig om. Det bästa vore givetvis om han blev tvångsrakad - av det egna folket.

Synpunkter? E-posta till karin@nyalt.se

Mer läsning

Annons