Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Strålande tider, härliga tider!

Annons

Så länge inte arbetslösheten går ner och det därmed finns ledig produktionskapacitet råder definitionsmässigt inte högkonjunktur.

På senare tid har visserligen sysselsättningen ökat, men eftersom fler samtidigt kommit ut på arbetsmarknaden minskar inte arbetslösheten. Därmed skulle vi alltså inte ha högkonjunktur.

Men i förra veckan kom i skymundan siffror som tyder på att de riktigt goda tiderna nu ändå är här.

Riksgäldskontoret, som ansvarar för statens upplåning, berättade att staten gick med 13 miljarder kronor i överskott förra året. Detta trots att riksgälden så sent som i oktober räknade med ett underskott på 46 miljarder kronor.

Än en gång visar det alltså sig att när det svänger i Sverige så går det snabbt. Och eftersom Sverige förmodligen fortfarande har världens mest konjunkturkänsliga statsfinanser är ökade intäkter ett tydligt tecken på när det har vänt.

Att statens saldo är en så god konjunkturmätare beror på det som ekonomerna brukar kalla våra automatiska stabilatorer.

När ekonomin går bättre ökar sysselsättningen, sjukfrånvaron minskar och så småningom även arbetslösheten. Då minskar kostnaderna för den sociala tryggheten och skatteintäkterna ökar.

Precis samma sak, fast i motsatt riktning, händer när ekonomin vänder neråt. Då fungerar sjuk- och arbetslöshetsförsäkring som ett skyddsnät och upprätthåller köpkraften någorlunda så att inte nedgången blir för djup.

Men nu går det alltså uppåt. Skatteintäkterna har ökat med nästan 70 miljarder kronor mer än prognosen i oktober. Det beror på ökad lönesumma, alltså att fler arbetar, minskad sjukfrånvaro och att folk handlar mer än beräknat, liksom att vinsterna blivit högre än förväntat.

Och även om en del av de ökade statsinkomsterna beror på en lagändring som fått företagen att skatta fram periodiseringsfonder tidigare så är uppgången oväntat stark. När det väl har börjat så brukar det fortsätta ett tag.

Regeringen och oppositionen kan alltså av allt att döma se fram mot växande överskott i statsfinanserna under valåret 2006. Det kommer att bli väldigt frestande att sätta sprätt på pengarna i dyra vallöften.

Hittills har dock statsminister Göran Persson avvisat sådana tankar. Överskottet ska gå till att betala av på statsskulden så att Sverige står bättre rustat när det blir sämre tider. Vi får hoppas att det budskapet står sig när valfebern drabbar den socialdemokratiska partiledningen.

Att Sverige klarade den senaste nedgången i ekonomin bättre än de flesta andra europeiska länder berodde på den buffert som byggdes upp i slutet på 1990-talet.

Ska man bedriva den konjunkturpolitik som John Maynard Keynes förordade gäller det att gå med rejäla överskott i goda tider och inte enbart med underskott i dåliga.

Politikerna brukar ha svårt med det förra, särskilt i valtider. Tänk på det när det kommer löften om nya utgifter. Det brukar komma surt efter.

ANDERSJONSSON FRISTÅENDE KOLUMNIST

Mer läsning

Annons