Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stora företag ger feta katter

Annons

Feta katter kallas i hundälskande Storbritannien alla dessa chefer som inte bara får ofattbart höga löner utan dessutom förser sig med miljonbonusar, jättefallskärmar och annat gott.

Att kalla dessa herrar och någon enstaka kvinna för katter är förstås oförskämt - mot kattsläktet. Ingen katt med ordning på morrhåren skulle komma på idén att bära sig åt på det viset. Men uttrycket feta katter som girighetens symbol får vi nog dras med.

Frågan är då hur vi kan få de feta katterna att bli slimmade igen.

I Storbritannien hotar regeringen på allvar med lagstiftning mot roffarna. I Sverige finns inget överhängande lagstiftningshot - ännu. Men debattvågorna går höga. Även bland företrädare för dem som fått och i vissa fall fortfarande får fantastiska förmåner sticker en och annan ut hakan och manar till besinning. De mest uppmärksammade på senare tid är Föreningssparbankens Göran Collert och Investors Claes Dahlbäck.

Men vad som diskuteras är skapandet av ett regelverk kring hur mycket grädde katterna ska ha rätt till.

Att utbrista "ja, se sådan är kapitalismen" duger inte, eftersom de feta katterna inte bara finns inom det privata näringslivet. Kooperationen, inte minst KF, som en gång bildades som en motvikt till det "privata kapitalets girighet", är lika drabbad. Även offentliga organisationer har gott om feta katter.

Samtidigt finns det många privata, kooperativa och offentligt ägda företag och organisationer där ingen inblandad ens kommer på idén att förse sig med några extra miljoner - och framför allt inte när det går dåligt och man tvingas sparka folk.

Bortser man från några undantag som bekräftar regeln går en skarp skiljelinje mellan stora och små organisationer och företag.

Medan stora KF går uruselt och samtidigt spenderar 40 miljoner extra på två år på sina chefer och avdankade chefer, så går fristående Konsum Norra Dalarna bra och chefen klarar sig på en anständig lön.

Statliga SJ går så dåligt att man såg sig tvungen att sparka lokförarna så att tågen inte kan gå, vilket gör att man går ännu sämre. Klart det behövs feta katter för att klara den bedriften.

Posteländet ska vi inte ens prata om.

Fondbolagen, privata likaväl som AP-fonderna, har spelat bort hundratals miljarder för sina sparare. Men feta katter har man råd med. Sak samma med bankerna. Jämför storbankerna med de självständiga dalasparbankerna i Leksand, Bjursås, Södra Dalarna och Norrbärke - bara slanka kloka katter på dalabankerna.

Våra stora börsnoterade företag vimlar av feta katter och massvis med folk får sparken. Flertalet mindre dalaföretag går hyfsat och anställer folk. Men där är kattluckorna rätt dimensionerade - feta katter klarar inte att ta sig in.

Nu är de feta katterna i allmänhet förstås inga barn av en viss potentat. De flesta är trevligt folk med många goda egenskaper. Men blir de satta att leda en stor organisation blir de alltför lätt fartblinda.

Stora organisationer behöver en stor byråkratisk apparat för att hålla reda på alla delar - privata, kooperativa eller offentliga kvittar lika.

Avståndet till dem som gör jobbet som inkomsterna beror på blir långt. Organisationskunnande blir viktigare än kunskapen om hur man gör grejorna och hur man når kunderna.

Ska vi kunna få våra feta katter smala och alerta igen krävs att vi bantar organisationerna, delar på dem, gör dem hanterbara igen. Att skapa ett nytt byråkratiskt regelverk för hur mycket grädde katterna får lapa i sig, är ingen vettig lösning.

Synpunkter: 070-398 74 48

rosa.golzio@falukuriren.se

Mer läsning

Annons