Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stasis svenska hjälpredor

/

Annons

Öppenhet i all ära - frågan är besvärlig. Att personer, som bevisligen begått lagbrottet att utlämna hemligstämplade uppgifter till främmande makt eller bedrivit flyktingspionage i Sverige, ska avslöjas är självklart. Att åtala dem går tyvärr inte längre på grund av preskriptionstiden. Mer än femton år har förflutit sedan murens fall och Stasis hädanfärd.

Likaså är det angeläget att utreda vilken roll vänsterpartiets tidigare partiskola i Bad Doberan i forna DDR spelade i sammanhanget. Skolan bekostades av östtyska staten, som kanske inte var helt främmande för vissa gentjänster.

Många personer på Stasis lista kan emellertid ha värvats under tvång. Den klassiska metoden för agentvärvning är särskild utpressning mot "informationsbärare" med sådana personliga laster och böjelser, som vederbörande själv skäms för:

"Bäste överingenjören, det vore oerhört tråkigt om Edra drogproblem komme till allmän kännedom. Så behöver naturligtvis inte ske. Allt vi begär är några kopior av konstruktionsritningarna till Ert företags senare produkter. Närmare bestämt..."

Ibland har värvningsförsöken istället gällt sk "inflytandeagenter", dvs svenska politiker, folkrörelseledare, journalister och opinionsbildare. Ministrar med dokumenterade bordellbesök utgör härvidlag en klassiker.

Ingen vet säkert om kontaktpersonerna verkligen svalt betet och gått Stasis ärenden eller om det i många fall bara rör sig om personer, som Stasi ansett lämpliga för värvningsförsök. Är det då rätt att offentliggöra namnlistan varvid även i sammanhanget helt oskyldiga människor dels får privatlivet blottlagt, dels utpekas som den östtyska diktaturens agenter?

Den som skriver dessa rader blev omkring 1980 utsatt för ett sovjetiskt värvningsförsök av det enklare slaget. Mot min vana övergår jag temporärt till jag-form i ledarspalten.

Jag hade författat en liten bok om nynazismen, som rönt viss uppmärksamhet i media, då föga tidigare skrivits i ämnet. En person, som var beroende av sovjetisk visumvälvilja för arbetsresor i Sovjetunionen, dök plötsligt upp hos min dåvarande chef, Falu Kurirens ägare Lennart Bengtsson och utbredde sig över "den fantastiska boken", varpå han ville träffa författaren. Jag eftertelefonerades. Besökaren smickrade mig misstänkt grovt i min chefs närvaro. När vi just lämnat rummet fick jag veta att en person med känd anknytning till sovjetiska ambassaden väldigt gärna ville träffa mig och att mötet redan var planerat. Lätt överrumplad frågade jag, vad den sovjetiske kontrahenten var ute efter.

-Nej, det är absolut ingen sånt ! blev det måhända milt självmarkerande svaret.

-Där rök sobelpälsen! löd hustruns muntra kommentar till episoden.

Någon ytterligare invit kom aldrig. Bortsett från en lätt godismani, saknar undertecknad tillräckligt genanta laster för främmande makt att exploatera.

Dagen därpå ringde däremot svenska säpo, som jag aldrig tidigare talat med och undrade, om jag "möjligtvis noterat något anmärkningsvärt under gårdagen". Tja, Ingenting särskilt. Det skulle i så fall vara ett litet värvningsförsök från grabbarna österut.

Det är inte helt lätt att veta, hur trådarna löper i agenternas underbara värld.

Förövrigt är det sannolikt att somliga namn på listan i själva verket arbetade för den svenska säkerhetstjänsten med uppdrag att utspionera Stasis nätverk och värvningsmetoder. Sådana namn kan heller inte offentliggöras utan vidare. De verkligt talangfulla, jobbade möjligtvis lika helhjärtat för både Stasi och Säpo samtidigt, vilket gör spörsmålet extra intrikat.

På sikt måste listan - hela listan - överantvardas till historievetenskapen. Det kan knappast ske än.

Mer läsning

Annons