Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

SSU - vem bryr sig?

/

Annons

Förr var SSU en respekterad politisk ungdomsrörelse av gammal god folkrörelsemodell. Den, som skriver dessa rader anlitades vid några tillfällen under 70- 80-talen som "utböles" föreläsare av SSU-klubbar i Dalarna och annorstädes. Engagemang, intresse och mönstergill mötesdisciplin kännetecknade sammankomsterna. Mötesdeltagarna, tog avstånd från den vildvuxna nyvänsterns stormiga "stormöten" och evinnerliga stencilkrig mellan allsköns "bokstavssekter".

I rättvisans namn ska påpekas att samtliga riksdagspartiers ungdomsförbund befinner sig i utförsbacken vad medlemsstatistiken beträffar. Ungdomsförbundens gradvisa förfall är endast ett moment i ett ännu större sammanhang. Moderpartierna förlorar stadigt medlemmar. De gamla dör bort. Allt färre nya strömmar till och täcker förlusterna. Färre än var tionde väljare är idag medlem av ett politiskt parti. Vad göra?

I Dala Demokratens (s) driver ledarskribenten Sofie Wiklund en visserligen något patetisk men likväl helt hedervärd kampanj för att återföra SSU till den ideologi och de folkrörelseideal ungdomsorganisationen en gång hade. Wiklund skrev i maj månad långt före kongressen om organisationens dekadensfenomen:

"SSU lider av en sjukdom: folk sprider falska rykten, medlemmar går bakom ryggen på varandra, och beslut fattas i slutna rum."

De värsta excesserna går kanske att åtgärda. Så långt kan förhoppningsvis Wiklund och andra orädda kritiker inom socialdemokratin göra en insats.

Men det verkligt stora hotet gäller folkrörelser överhuvudtaget. Det avvärjs knappast med ideologiska appeller och fräna avslöjanden och skarpa tillsägelser.

Faktum är att SSU, som under socialdemokratins och folkhemmets storhetstid på 1960-talet ståtade med ca 65 000 medlemmar idag hyser endast något över 4000 namn i medlemsmatrikeln.

SSU har (i likhet med bland annat MUF och LUF) upprepade gånger praktiserat avancerat sifferfiffel, varvid medlemsnumerären friserats i bidragsbefrämjande riktning. Dock - den enorma medlemsförlusten kan inte förklaras enbart av ertappad, kreativ bokföring. Mer fundamentala orsaker måste sökas.

Folkrörelsernas tid är sannolikt ohjälpligt förbi, trots Sofie Wiklunds och andra socialistiska idealisters tappra försök att vända utvecklingen. Konsumtionssamhällets konforma individualism stärker alltmer greppet om själarna. SSU och andra ihopkrympta ungdomsförbund fungerar mest som små övningsfält för morgondagens politiska karriärister utan anknytning till svenska folket.

Vem - mer än de närmst sörjande - bryr sig idag om SSU? Eller om MUF, LUF, CUF och allt vad de små plantskolorna för proffspolitiker nu heter.

Mer läsning

Annons