Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Splittrat vänsterparti kräver diplomatisk ledare

Annons

Kommentaren

Alldeles oavsett vad Pernilla Zethraeus säger så kommer hennes besked att tolkas som ytterligare ett tecken på vänsterpartiets kris. Visserligen är det fullt rimligt att avgå efter tre kongressperioder. Men Zethraeus förnekar numera inte hur jobbigt det varit med alla meningsmotsättningar och avhopp.

Tidigare har hon varit den som i det längsta förnekat partisplittringen. Den är något som journalisterna hittat på med hjälp av några få kritiker, har hon upprepat oavbrutet, och för varje gång tappat mer och mer i trovärdighet. Till slut blev Zethraeus försäkringar löjliga.

Varenda politisk reporter i riksdagshuset vet numera hur illa ställt det är med stämningen i vänsterpartiets riksdagsgrupp. Några riksdagsmän bojkottar till och med riksdagsgruppens möten eftersom de tycker att det är meningslöst att gå dit. Det är också väl känt hur oroliga personer i ledande ställning är för vänsterpartiets framtid.

Till partisekreterarens uppgifter hör numera att också vara talesman för partiet. När ingen annan ledande person vill komma till radiostudion eller tv-soffan förutsätts partisekreteraren rycka in, alldeles oavsett ämne. När Pernilla Zethraeus glans falnat i takt med hennes förnekanden av verkligheten har därmed också hennes värde för partiet minskat i offentligheten.

Likadant är det sannolikt internt i partiorganisationen. Partisekreterarens viktigaste uppgift är att hålla ordning på och stimulera de egna aktivisterna. Och här är det uppenbart att Zethraeus misslyckats, åtminstone vad gäller partioppositionen.

Hon har talat förbi kritikerna. Det mest drastiska exemplet var kanske när hon förra hösten besökte partidistriktet i Dalarna. Mötet gick så snett att vänsterpartiet i Dalarna ställde in ett planerat besök av partiledaren Lars Ohly i Borlänge i november förra året. I avvaktan på att den värsta kommunistdebatten lagt sig fick Ohly vänta i fyra månader på att komma.

Att ett partidistrikt portar sin egen partiledare måste vara smått unikt i den svenska politiska historien. Och den drastiska åtgärden var alltså resultatet av ett möte där Pernilla Zethraeus var utsänd för att ljuta olja på vågorna.

Att Zethraeus nu lämnar sin post innebär alltså en möjlighet för vänsterpartiet att hitta en mer diplomatisk person med större möjligheter att hålla ihop partiet. Vem det kan vara har jag ingen aning om. Finns den person som kan accepteras både av den mer ortodoxa partimajoriteten, med Lars Ohly i spetsen, och den mer fritänkande oppositionen, symboliserad av Vägval vänsters Johan Lönnroth?

Om inte är vänsterpartiet riktigt illa ute. Det bäddar i så fall för en uppslitande personstrid som gräver skyttegravarna än djupare.

070-3493572 ANDERS.JONSSON@DALTID.SE

Mer läsning

Annons