Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Spikbomb och vedergällning

Annons


Palestinavänner i väst brukar förfäkta tanken, att om bara Israel avstår från vedergällningsaktioner och upphäver ockupationen, så kommer självmordsbombningar och andra palestinska terroristdåd att upphöra.

På motsvarande sätt hävdas från israeliskt vänsterhåll att ockupationen kan upphöra om palestinierna bara slutar med attentaten.

Motsidan förväntas i båda fallen ta första steget.

Vad man ömsesidigt bortser ifrån är att starka, sannolikt växande hatopinioner hos såväl palestinier som israeler inte vill veta av någon tvåstatslösning.

Sharons hökhöger vill behålla de ockuperade områdena, utvidga bosättningarna och infoga åtminstone västbanken i Israel. Nu höjs röster för "återockupation" av området och den palestinska myndighetens upplösning.

Fanatiska palestinska opinioner - inte minst hos de nästan tre miljoner som lever i flyktingläger i olika arabstater, kräver Israels utplåning och flyktingarnas återvändande i enlighet med den alltjämt gällande PLO-stadgans målsättning.

Tvåstatslösningen ses dessutom som högförräderi mot den panarabiska tanken, som ges stort utrymme i PLO-stadgan. Yassir Arafat saknar uppenbarligen resurser att tygla dessa palestinska grupper och tvingas därför ideligen till ett förödmjukande och föga övertygande dubbelspel.

Israeliska hökar och palestinska extremister är varandras dödsfiender - men lever icke desto mindre i ett slags våldets symbios med tvåstatslösningens krossande som gemensam målsättning. Politiken har sina paradoxer.

Med nuvarande ledare - eller rättare sagt, nuvarande opinioner - kan inte konflikten lösas. I bästa fall endast med internationell hjälp frysas genom att skyddsstyrkor från FN placeras på västbanken. Vilket Sharon absolut inte vill.

Mer läsning

Annons