Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Spänningsfylld allians

Annons

Så har riksdagen tagit sommarlov och spelplanen tycks ligga klar ovanligt tidigt inför nästa säsong med valet som final.

Lagen sägs vara formerade. Den borgerliga alliansen som för dagen ser ut att vara mer samspelt än regeringssidan, även om en hel del återstår för de borgerliga.

Men i själva verket kommer inte två lag att stå emot varandra. Visserligen kräver såväl vänster- som miljöpartiet ministerposter för att fortsätta samarbetet med socialdemokraterna efter valet. Och visserligen är motsättningen om EU på den kanten avförd i och med att den nya EU-konstitutionen gått i graven eller åtminstone lagts i malpåse till efter valet. Men socialdemokraterna kommer inte att ge besked om samarbete åt något håll före valet.

Strategin är som vanligt att gå till val på att bilda en socialdemokratisk minoritetsregering, något som bevisligen gått alldeles utmärkt många gånger förr. Eftersom en svensk statsminister bara måste tolereras av riksdagen och inte nödvändigtvis ha majoritet så är den svenska konstitutionen som gjord för att underlätta just minoritetsregeringar.

Skulle opinionen svänga och regeringen och samarbetspartierna få majoritet även efter nästa val krävs det alltså att miljöpartiet eller vänsterpartiet aktivt tar ställning mot en socialdemokratisk statsminister för att sätta stopp för en fortsatt minoritetsregering.

Hittills har aldrig ett varaktigt regeringsskifte inträffat på den grunden. Några gemensamma valprogram eller löften om ministerposter till (mp) eller (v) blir det därför av allt att döma inte.

Splittring på regeringssidan alltså som kan tillämpa den tidigare borgerliga röstmaximeringsprincipen. Den som gick ut på att varje borgerligt parti skulle ta så många röster som möjligt för att slå socialdemokraterna ur sadeln.

Nu gäller i första hand i stället borgerlig enighet, vilket kan göra det svårare för exempelvis centern att locka väljare som brukar rösta på socialdemokraterna. Det är inte alldeles säkert att det bereder vägen för ett maktskifte när Maud Olofsson hyllas av mer eller mindre liberala kommentatorer som det borgerliga ljuset.

Att centern håller stämma i Stockholm i helgen är en händelse som ser ut som en tanke när partiet mauderniseras med accepterande av kärnkraft och ökat stöd till föräldrar som inte tar hand om sina barn själva. Frågan är om landsbygdsbefolkningen hänger med eller om centern i sin strävan att vinna centrum tappar i periferin som alternativ till socialdemokraterna.

I sak blir valrörelsens klassiska fråga: Ger lägre skatter fler jobb?

Något entydigt sådant samband finns inte brukar socialdemokraterna hävda, stödda på viss nationalekonomisk expertis. Men moderaterna stöder sig på andra experter och är övertygade om motsatsen.

Partiets förslag till arbetsavdrag sägs enligt beräkningarna i den senaste ekonomiska motionen ge en skattesänkning med tio kronor i timmen för den som tjänar 100 kronor före skatt. Det leder i sin tur till något lägre lönekrav, en skattesänkning med tio procent dämpar kraven med fem.

Med arbetsgivaravgifter på 40 procent betyder det 3,5-4 procents lägre arbetskraftskostnader när skattesänkningen slagit igenom. Vilket beräknas öka sysselsättningen med runt två procent eller cirka 80 000 personer.

Och när moderaterna räknar dynamiskt och långsiktigt blir ökningen av arbetsutbudet långt större. Problemet är bara att merparten av partiets sysselsättningsökning är resultatet av sänkta ersättningsnivåer för sjuka, arbetslösa och förtidspensionärer.

Om politiken ska gå ihop blir det därför svårt att kompromissa med de andra borgerliga. Och så länge inte det är gjort är inte det borgerliga laget samspelt.

023-936 15

Mer läsning

Annons