Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sofia Mirjamsdotter: Jag vill tacka alla mansplainande män

/

Jag har aldrig hört en man säga att han inte vill ha jämställdhet mellan könen. Inte heller rakt ut att han hatar kvinnor som tar plats.

Annons

Ändå är det i stort sett omöjligt att i praktiken försöka förändra och öka jämställdheten utan att en hord av män reser sig upp och protesterar.

Den här veckan driver fackförbundet Unionen en kampanj för ökad jämställdhet i arbetslivet. Som en del i kampanjen har de inrättat en telefonlinje som de kallar "Mansplainingakuten", dit den som känner sig diskriminerad eller utsatt för härskartekniker på jobbet ska kunna vända sig.

Knappt hann kampanjen lanseras innan dessa horder av män drog sina lansar. Inte för jämställdhet. Inte för att uppmuntra ett sällsynt initiativ. Inte för att ge sitt stöd. Utan för att i varierande ljudnivå protestera mot kampanjen. Somliga av dem har även ringt telefonnumret och blockerar därmed linjen för dem som kanske verkligen hade behövt prata av sig.

Kampanjen anklagas för att vara diskriminerande (fastän vem som helst får ringa numret). Vidare har den kallats för sexistisk (på okända grunder). Somliga påstår att den sprider manshat och andra menar att den är kvinnohatande. Män använder alltså sitt vurmande för kvinnor, mot hat, för att hata på en kampanj som syftar till att öka jämställdheten. Jag tycker att det är jättekonstigt.

LÄS MER: Jo jämställdheten gäller alla män, dig också

Mansplaining är ett begrepp som enkelt förklarat betyder "män som oombett förklarar saker för kvinnor som de redan vet". Varför män gör detta är inte den enskilde mannens fel. Det är patriarkatets fel, de strukturer som lever kvar sedan tiden då kvinnor inte hade rösträtt och gifta män automatiskt blev förmyndare åt sina fruar. Strukturer som osynligt smyger sig in i vardagen ett sekel senare, även fast lagstiftningen numera kan anses jämställd.

Faktum kvarstår att män generellt har bättre självförtroende än kvinnor, att män är mer vana att ta plats, och att bli lyssnade på. Vissa saker går inte att förändra genom politiska beslut, ibland krävs fackliga kampanjer som verkar för attitydförändringar. Ibland krävs att enskilda individer tar ansvar.

Den man som inte känner sig träffad av anklagelser om att män använder härskartekniker eller mansplainar kvinnor i arbetslivet bör rimligen inte bli särskilt upprörd. Den som känner sig träffad bör kanske backa, lyssna och se sin egen roll i de strukturer som måste krossas för att kvinnor fullt ut ska kunna leva på samma villkor som män.

Ändå är det just de senare som protesterar. Vi ser det överallt, hela tiden. Män som hatar och hotar kvinnliga sportjournalister för att de anser att de själva har bättre koll på allt som har med sportutövande att göra, detta oavsett kvinnans meriter. Män som hatar och hotar kvinnliga artister, politiker, jurister. Män som trots att de saknar adekvat utbildning för den aktuella ämnesdiskussionen ändå anser att kvinnan endast i egenskap av sitt kön bör hålla käft. Alla uttrycker sig inte så rakt på sak, men budskapet landar ofta där.

Till er män som genom era egna beteenden bekräftar tesen om mansplaining, ni som tycks rasande över varje litet initiativ till att ge kvinnor samma villkor och förutsättningar som män; jag vill tacka er, för att ni engagerar er så djupt mot jämställdhet, eftersom era reaktioner bevisar varför kampen fortfarande är nödvändig att ta, varje dag.

LÄS MER: Jämställdhet kommer inte automatiskt, den kräver aktiv handling

LÄS MER: När manliga feminister provocerar och upprör

Mer läsning

Annons