Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Socialistiskt nederlag

Annons

Statsminister Persson har - åtminstone temporärt - segrat stort över den socialdemokratiska partivänstern, som ofta vållat honom vida värre huvudvärk än den borgerliga oppositionen.

Ministergarnityret har påtagligt förstärkts med nya statsråd, som delar statsministerns pragmatiska, positiva syn på EU och EMU, som uppriktigt tror på tillväxtens välsignelser samt måttligt besväras av socialistiska anfäktelser.

Persson har därtill - säkert målmedvetet - valt sådana ministrar och medarbetare, som befinner sig avsevärt utanför rörelsens kontroll. Därmed stärks regeringschefens makt på partiets bekostnad.

Detta har sannolikt större betydelse för den kommande regeringspolitiken än de enskilda fackministrarnas personliga kvaliteter. Det handlar om en successiv övergång från folkrörelsedemokrati till ett system där avideologiserade partier eller "valmaskinerier" styrda av starka politikerproffs, tampas om regeringsmakten, varvid kampen mer präglas av raffinerat taktikspel än strategiska målsättningar av ideologisk natur.

Likväl handlar debatten övervägande om de nya ministrarnas personliga kvaliteter och brister, medan politikens fortlöpande omstrukturering vanligtvis negligeras som en alltför abstrakt företeelse att journalistiskt belysa.

Dala-Demokraten har emellertid insett detta. Lätt uppgivet konstaterar den röda länskollegans ledarskribent Robert Sundberg :

"Statsministern visade i går på att partierna allt mer blir medie- och kampanjinriktade där partiledningen, ytterst partiledaren, är de och den som bestämmer kursen."

På Norrländska Socialdemokratens ledarsida förkunnar Lotta Gröning mer konkret:

"tyvärr infann sig inte någon stormande lyckokänsla, när statsministern klev fram på podiet med en lång rad herrar i mörka kostymer".

Arbetarbladets (s) chefredaktör Kennet Lutti skriver att det nu gäller "att vrida perspektiven från höger till vänster, stryka under rättvisefrågorna och stärka det starka samhället". Lutti tillägger skeptiskt:

"Men är detta rätta laget?"

Normalt skulle Göran Persson nu riskera besvikna s-väljares överströmning till vänsterpartiet. Av välbekanta orsaker är emellertid Lars Ohlys parti inne i en kris med risk för ännu en sprängning i v:s sprängningsdigra historia, varför Persson för tillfället kan ta ganska lätt på saken. Vänsterpartiet har fallit tillbaka avsevärt i de senaste opinionsmätningarna och är inte riktigt i slag.

Summa summarum: Göran Persson stärkte greppet. Landets socialistiska vänsterkrafter inom och utom SAP är de stora förlorarna. Åtminstone i denna rond av det stora maktspel som oavlåtligt pågår vid sidan av den officiella striden mellan s-regeringen och den borgerliga oppositionen. Ibland blir vi rentav lite osäkra över vilken av dessa båda parallella bataljer, som är viktigast.

Mer läsning

Annons