Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sluta svartmåla - se skolan som den är!

Annons

Tisdagen den 19 juni skriver Tommy Ulmnäs, Vikarbyn på debattplats att det är nödvändigt att beskriva skolan i mörka toner.

Han noterar hur elever i Stockholms gymnasieskolor efterlyser ordning och reda, samt att det saknas lärare som kan säga ifrån om det kaos som råder i skolan. Visst är det sant att det förekommer oordning. Men det är inte mer sant att hävda att skolan kännetecknas av kaos än att säga att allt är frid och fröjd.

Motlägg/Skolan

Ulmnäs liknar lärarhögskolorna och journalisthögskolorna vid vänsterinriktade äggkläckningscentraler. Resultatet hävdar han är att lärare tycker att elever ska bestämma i alla sammanhang och där sanningar omformas till lögner. Menar han att alla lärare är vänsterinriktade?

Min egen erfarenhet är att lärare har alla möjliga politiska åsikter och ibland också partitillhörigheter. Om jag får generalisera, finns det i lärarkåren alla politiska riktningar liksom i övriga samhället, eventuellt med någon övervikt för socialliberaler, sådana som jag själv.

"Den svenska skolan är urdålig vad gäller kunskapsinhämtning" hävdar han vidare, med hänvisning till "internationella undersökningar" ... "vid ett flertal tillfällen".

Vad är det som brister? Ligger felet i läroplanerna? Där specificeras både kunskapsmål och färdighetsmål, och jag förutsätter att läroplanerna är kända och accepterade som styrdokument av samtliga lärare, åtminstone de behöriga. Eller finns felet hos lärarna, som inte ägnar tillräcklig tid åt kunskapsdelarna av respektive ämnen?

Slutligen, kan det tänkas att det är fel på eleverna, som inte ägnar tillräcklig energi åt skolarbetet? Många erfarna lärare, på alla stadier, har de senaste åren larmat om sjunkande koncentrationsförmåga hos eleverna. Än så länge finns ingen förklaring till varför de upplever denna förändring. Allt fler elever diagnostiseras med ADHD.

Tommy Ulmnäs hävdar att de som stiftat skollagarna de senaste årtiondena var ute efter att förstöra den svenska skolan. Ett befängt påstående! Någon illvilja ligger knappast bakom förändringarna inom de olika skolformerna. Skolan har alltid haft, och har fortfarande, problem med att stödja elevernas kreativitet. Receptiva elever, som har lätt att okritiskt suga upp kunskap, anpassliga elever, som snabbt och effektivt lär sig vad varje lärare förväntar sig och kräver, har alltid varit och är fortfarande de som klarar skolan bäst. Men det är knappast de receptiva och anpassliga som för samhället framåt, utan de kreativa, ifrågasättande och drivande.

Kunskap är inte längre något statiskt, ingen kan förväntas lära sig i skolan allt det han eller hon kommer att behöva under sitt långa liv. Förmåga att finna information, att införliva denna information i sitt vetande till ny kunskap är i många fall viktigare än kunskapen i sig. Därför måste skolan träna eleverna just på detta, att själva finna, granska, ifrågasätta och till sist ta till sig ny information, från internet, från media.

Bilden av den svenska skolan är mångskiftande och delvis svårtydbar. Skolans roll som kunskapsförmedlare måste med nödvändighet förändras, eftersom samhället förändras. För att beskriva den svenska skolan behövs hela färgskalan, inte enbart svart.

SVANTE DANIELSSON, Klockarnäs, har arbetat bland annat som ekonom, datakonsult och lärare.

Bild. Förändring. Det pågår en ständig och nödvändig förändring av skolan, anser artikelförfattaren.(FK 970819-klass1-EJ)

Mer läsning

Annons