Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skolan utredarnas favorit

Annons

den 4 januari 2006

Nu är det dags igen. I går presenterade skolminister Ibrahim Baylan och de båda lärarfacken ett förslag om att införa ett system med auktorisering av lärare. För att få jobb som lärare i skolan måste läraren ha en yrkeslegitimation, efter känd förebild från läkaryrket.

Förslaget väcker invändningar. Rimligen bör det räcka med målet att de lärare som sätts att utbilda våra barn också har genomgått en adekvat utbildning som den vid lärarhögskolorna. En lärarlegitimering, utöver examen från lärarhögskolan, måste ses som en överkurs i samhällets omsorg med att skapa en modern skola, där eleven ges en god utbildning.

Frågan om lärarlegitimering är en typisk pseudodebatt. Möjligen hoppas skolminister Baylan att hans utspel leder till att diskussionen inom skolan byter fokus för en tid. En ny etikett på lärarnas utbildning blir plötsligt viktigare än elevernas reella möjligheter att få en bra och lärarledd utbildning i grund- och gymnasieskola.

Vår huvudinvändning mot förslaget om en legitimering utgår från risken för den byråkrati som vi misstänker måste byggas upp för att administrera ett system för auktorisering. Med känd socialdemokratisk iver att skapa nya myndigheter för de mest skiftande uppgifter, synes Ibrahim Baylans förslag komma som en skänk från ovan för dem som har statens uppdrag att lansera och forma de framtida myndighetsuppgifterna.

Kostnaden för att hantera och kontrollera det föreslagna systemet är svår att överblicka, men pengarna kan utnyttjas bättre.

Denna vetskap borde leda både skolministern och facken till slutsatsen att lyfta fram krav på en ökad kvalitet i lärarutbildningen, hellre än att öppna för ett framtida legitimeringsförfarande. Dessutom måste staten skapa ekonomiska förutsättningar för skolans huvudmän att trygga en ökad lärartäthet i grund- och gymnasieskola.

Ingen legitimation i världen räddar en enskild lärare bland 25 högstadieelever, vilkas studiemotivation började avta redan i årskurs tre på grund av skolans oförmåga att skapa en rimlig arbetsmiljö både för dem och lärarna.

Skolans många utredningar har länge resulterat i en förstärkning av konsulära insatser. De goda råden har formligen haglat över dem som stått i skottlinjen inom skolan, lärarna. Nu är det dags att satsa på eleverna och personalen i klassrummen.

Viktigare än lärarlegitimering är att skolan skapar förutsättningar för att flera lärare jobbar parallellt i klassrummen. Därmed förstärks också elevens möjlighet till individuellt stöd i utbildningen, vilket ökar chansen att i princip alla elever lämnar grundskolan med godkända betyg.

Skolan behöver mer av verklighetsanpassade insatser än ständiga utredningsutspel!

CHRISTER GRUHS

Mer läsning

Annons