Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skola eller hockey - är det frågan?

Annons

Det har stormat i Leksand på sistone. Inte bara i Österviken i Siljan utan också på skolfronten. Anledningarna till skolupproren är att drygt 20 tjänster skall bort före midsommar, att byskolornas framtid återigen skall utredas trots löften om motsatsen och att klasser skall slås ihop och bli större.

Till allt detta kommer att Leksand grundskolors kvalitet har sjunkit så att man nu ligger under riksgenomsnittet när det gäller niornas behörighet till gymnasiet. Att grannkommunen Rättvik ligger i betygstoppen i Dalarna och riket gör inte utmaningarna mindre.

För Leksand är detta en mindre bra PR eftersom utbildning av hög kvalitet länge varit ett framskjutet mål för kommunen. Leksands gymnasium tycks behålla sin höga attraktionskraft i norra Dalarna men frågan är vad som händer om de förberedande utbildningsinsatserna börjar svikta? Leksands kommun marknadsför sig som den attraktiva, företagssamma och trygga kommunen där låg skatt länge haft en hög men mindre omtalad prioritet. I framtidsvisionen för 2015 säger man också att kommunen särskilt skall värna om barn och ungdomar. Frågan är om låg skattenivå är förenligt med dessa mål?

Vi vet att en hög kvalitet på grundskolans och gymnasiets utbildning tillhör de viktigaste faktorerna när familjerna väljer bosättningsort. Att ge barn- och utbildningsnämnden ett sparbeting på tio miljoner under 2006 och 2007 är förenat med stora risker i ett läge där ramarna redan är knappa.

Om Leksand ska vara en attraktiv kommun måste målet om låg skatt förr eller senare ställas mot en hög kvalitet på utbildningen. Det går inte att nå båda eftersom jag knappast kan tänka mig att kommunen vill dra ner på de generösa bidragen till hockeyn, försämra äldreomsorgen eller spara in på det redan hårt krympta anslaget till kulturen.

Inte heller finns det något att hämta inom anslaget till gator och vägar eftersom vi redan kämpar med höga snövallar på trottoarerna.

Leksand måste onekligen bestämma sig för vad som är viktigast för att kunna behålla sitt goda renommé, sin befolkning och kanske också växa på nytt efter förra årets minus 64 i befolkningstabellen.

Att garantera en hög kvalitet på utbildningen, kulturen och omsorgerna, som en stor majoritet säkert står bakom, kan inte förverkligas med mindre än att man tar alla konsekvenser av de höga målen. Frågan är vilka dessa konsekvenser är?

En möjlighet att skapa nytt finansiellt utrymme är att ta bort en del av skolans administrativa överbyggnad - rektorer och byråkrater. Då krävs att lärarna åter görs till "herrar" på sin egen arbetsplats.

Att spara genom att lägga ned små skolor på landsbygden ger kanske några kronor men ökar de sociala kostnaderna. Men det räcker ändå inte.

Till slut kanske det handlar om ökat skatteuttag eller mindre pengar till Leksands IF. Frågan är om Leksand är moget för en sådan fight?

Att låtsas som om konflikten inte finns kommer invånarna inte att acceptera. Strutspolitik i denna fråga kan i värsta fall äventyra hela kommunen.

RONNIE SVENSSON GLESBYGDSFORSKARE OCH KOLUMNIST I TIDNINGEN

Mer läsning

Annons