Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sjukvård - brist eller realitet?

Annons

Socialdemokraten Widar Andersson sticker ut hakan med uppmaningen: Dags att bolagisera länets sjukvård!

Chefredaktör Christer Gruhs uppmanar läsarna till en konstruktiv debatt.

Vad ska vi, länets äldre, diskutera? Makten om resurserna och fördelningen av dessa ligger i de valda politikernas händer - åtminstone tre år framåt. Oavsett vad vi kan komma med av enskild klokskap, så bestämmer de. Och de är valda av oss (åtminstone av en del av oss) att sköta fögderiet.

Widar Andersson borde veta att hans tankegångar är ett slag i luften. Privatiseringar av vården är ett rött skynke för ansvariga socialdemokrater.

Även de borgerliga vet av exempel i nutid, att det även kan bli ännu värre om äldres önskemål ska förverkligas till punkt och pricka.

Jag har levt med det svenska folket sedan början av femtiotalet och har lärt mig att de är föga realister. Många tror ännu på "jultomten", det vill säga gåvor från ovan, berättigade eller oförtjänta.

Jag är övertygad om att Tage Erlander, Gunnar Sträng, ja även Gunnar Hedlund och till och med Bertil Ohlin under femtio-/sextiotalet verkligen trodde på att vi då, i ATP-debattens tider, skulle fortsätta att leva i ett säkert paradis i Europa.

Alla arbetade ju då, alla (nästan) skötte sig, konsumtion av sjukvård och medicin var nästan okänd, sedd med dagens ögon. Man hade värk och levde med det.

Äldre människor hade nästan ingen pension. I Nybro/Småland, där jag levde fanns en läkare på 4 000 invånare, jag hörde aldrig någon klaga över detta. På apoteket arbetade två personer.

Hoppar man femtio år framåt, så är den tidens 20-30-åringar nu missnöjda med det mesta!

Men hur har vi då skött oss under åren efter femtiotalet? Sverige har blivit ett land med ett folk på dekis!

Det svenska folket har levt över sina tillgångar. Och nu kommer räkningen för vår slentrian, för vårt blundande inför fakta.

Alla regeringar har sedan mitten av 70-talet genom en generös syn på förtidspension och förmåga att dölja den verkliga arbetslösheten blundat för realiteterna. Nu har folket lärt sig att sätta i system att utnyttja situationen och över en miljon av oss svenskar får ersättning och kräver därutöver resurser för vår vällevnad. Ingen politiker kan hantera situationen, oavsett övertygelse och kunskap.

När alltför få av oss arbetar och skapar produkter som kan exporteras och blir betalda för vad de är värda, samtidigt som allt fler av oss vill bli hundra år gamla och önskar bli omskötta av stat, landsting, då går ekvationen inte längre ihop.

Att spara - vem har lärt oss det under dessa femtio år?

Vi har spelat bort våra egna resurser! Klaga då inte!

Det är våra söner och döttrar som nu har makten, men vi har fostrat dem. Om de inte kan sköta ruljansen, så är väl det även vårt fel?

Jag har slutat tycka synd om oss! Vi vill tydligen gärna uppleva vår generations "Waterloo" och det med besked. Vi har den sjukvård vi har förtjänat - oavsett vad vi säger, vad vi gnäller över och vad vi önskar.

Är chefredaktören nöjd med detta debattinlägg? Känns det konstruktivt? Leder det till något?

Tyvärr Widar, jag tror inte på ditt recept!

Lothar Schroeder

är bosatt i Svärdsjö

AMBROCE BIERCE

Mer läsning

Annons