Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sharon fredsduva?

Annons

Sharons hårda och oförsonliga politik hittills mot palestinierna har utlöst skarpa internationella protester. Regeringspolitiken är tydligen inte hård och oförsonlig nog för att tillfredsställa den israeliska ultrahögern. Det är uppenbarligen inte enbart fanatiska muslimska fundamentalister som hoppas på "heligt krig" mot motparten i den israelisk-palestinska konflikten. Israeliska och palestinska extremister lever i ett slags blodig symbios med varandra och är för sin politiska existens helt beroende av motparten.

Politiken beskrivs av hävd som "det möjligas konst". Har en mjukare linje varit möjlig för premiärminister Sharon, då de extrema, högernationalistiska partierna i så fall skulle ha hoppat av koalitionen och spräckt hans regering?

Denna extrema minoritet sitter just nu i en formidabel position som medför mycket större makt och inflytande än vad dess ringa väljarstöd och magra numerär i knesset rimligtvis berättigar till. Ultrahögern anses representera endast två (2) procent av israelerna.

En majoritet av israelerna stöder planen för Gazaremsans evakuering som Sharon och Bush kommit överens om inom ramen för "färdplanen för fred".

De många israeler som uppriktigt längtar efter fred, är knappast benägna att riskera liv och lem i en evigt blodig konflikt med grannarna bara för att en liten minoritet högerfanatiker prompt ska ha sin vilja igenom.

Sharon, som fram till nu åtnjutit högerväljarnas sympatier, missbedömde situationen då han utlyste omröstning i Gazafrågan bland högerblocket Likuds gräsrötter. Han trodde att han i kraft av sin politiska popularitet i högerled hittills skulle klara av att vända opinionen. Vilket misslyckades. Politik handlar alltför ofta om att hantera redan befintliga opinioner än att skapa nya. Sharon förlorade och ultrahögern vann.

Vad kan premiärminister Sharon göra nu annat än att begära handuken inkastad, vilket vore olikt honom?

Den närmast tillhands liggande möjligheten är att vädja direkt till väljarmajoriteten genom att utlysa nyval. Oppositionsledaren, den israeliska socialdemokratins ordförande Shimon Peres, uppmanar Sharon att utlysa nyval.

Det här innebär att höken Sharon i stället kan hamna i rollen som "fredsduvan Sharon" vid en konfrontation med den israeliska ultrahögern i samband med ett nyval. Dessutom skulle det bli internationellt mer tacksamt för president Bush att stödja Sharon i slik kostymering. Särskilt om någon tillräckligt fanatisk och gärna något korkad Likudpolitiker på yttre högerkanten ikläder sig hökrollen och lyckas framstå som Sharons huvudmotståndare inför nyvalet.

Att erhålla rätt slags fiende är alltid en nåd att stilla bedja om i politiken. Faktiskt betydligt viktigare än valet av vänner och bundsförvanter.

GIL COHEN MAGEN/REUTERS

Mer läsning

Annons