Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Senkommen EMU-omprövning

Annons

Vitsippornas gräsrötter i allmänhet - och Vansbroexemplaren i synnerhet - är nu starkt emot såväl EMU som euron och känner sig illa överkörda av såväl riksting som partiledning.

Den lilla detaljen skulle man förstås ha tänkt på när man utsåg ledamöter till rikstinget, då det begav sig.

Problemet tillhör den parlamentariska demokratins eviga frågor:

Hur skyldiga är valda ledamöter att direkt företräda sina väljares akuta - kanske plötsligt akuta - majoritetsuppfattning i riksdag, landsting, kommun - eller som i det nu aktuella fallet - på ett partis kongress, riksstämma eller partikongress? Något entydigt svar finns naturligtvis inte.

Självfallet ska inte en förtroendevald först försäkra dem som väljer honom, att han absolut ämnar arbeta emot något i den församling, i vilken han inväljs, för att sedan efter invalet verka i rakt motsatt riktning. Slik löftesgivning skänker föga förtroende.

Rent allmänt kan man nog säga att en förtroendevald ärligt ska verka för vad han eller hon själv anser bäst och ärligen tror på. Vilket innebär att den folk- eller åtminstone medlemsvalde ska ses som en självständig aktör och inte som en underordnad agent till dem som valt honom.

Spörsmålet är gammalt. Edmund Burke - brittisk parlamentsledamot och politisk filosof på 1700-talet, snoppade av en delegation från sin valkrets som krävde att han prompt skulle effektuera vissa omedelbara väljarkrav i underhuset, vilket Burke inte ville:

"Mina herrar, jag försvarar bara era intressen mot era egna åsikter."

Underförstått - ni begriper inte ert eget bästa. Välj någon annan, om ni inte är nöjda.

Raskt åter till nutiden och kristdemokraternas plötsligt uppblomstrande nej-majoritet på gräsrotsnivå i Vansbro och annorstädes. På torsdag inleds vitsippornas riksting i Gävle. Där och då blir sista chansen att vända partiets EMU-ståndpunkt från ja till nej före folkomröstningen den 14 september.

Då kan det tre år gamla rikstingsbeslutet rivas upp och vändas till sin motsats. Givetvis under förutsättning att nej-sägarna den här gången via länsavdelningarna, som utser ombuden, valt en rikstingsmajoritet som man säkert vet består av pålitliga motståndare till EMU och euron.

För man har väl det?

Uppenbarligen tänkte man inte på den lilla detaljen för tre år sedan, då rikstinget kraftfullt tog ställning för EMU.

Sent skall syndaren vakna, säger Skriften.

Mer läsning

Annons