Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Seger för Hägglund

/

Annons

Hans - och alliansregeringens -linje segrade stort över arbortmotståndarna vid riksmötet igår. Mötesmajoriteten föredrog fortsatt regeringsmedverkan framför steril, politisk sekterism.

Tiderna förändras och partierna med dem. Kristdemokraterna har utvecklats till ett modernt parti ur den bigott sekteristiska organisation, som på pingstledaren Lewi Pethrus initiativ tillkom 1964. Kd nödgades successivt anpassa sig till ett liv hinsides "fromhetsvallen", för att knycka en expressiv term ur Allan Sandströms förtjänstfulla bok om tillkomsthistorien.

Ännu på 80-talet försökte kristdemokraterna mantalsskriva sig utanför blockpolitiken genom att kalla sig "varken socialistiska eller borgerliga". Sak samma med miljöpartiet i begynnelsen. Nybildade partier gör gärna så, i oftast fåfäng förhoppning att förbli som nobelt höjda över blockpolitiken med möjlighet att locka väljare från flera håll. Snart nog efter riksdagsdebuten tvingas de välja mellan steril sekterism och politiskt inflytande genom fruktbara parlamentariska kompromisser. Ofta till svår förtvivlan för partiets renhjärtade idealister och/eller "fundamentalister", som inte dagtingar om heliga ting.

Pionjärerna, som startar politiska organisationer, torde tillhöra en annan personlighetstyp än de realpolitiker, som senare leder riksdagspartier _ för att inte tala om regeringspartier. Kristdemokraternas gamla, ofta frikyrkliga kärnväljare ur pionjärgenerationen, har andra förväntningar på sitt parti, än de modernt sekulariserade mittfältsväljare, som samtliga riksdagspartier inklusive kd numera nödgas jaga för sin överlevnads skull. I sanning ett trist allmänpolitiskt perspektiv för alla idealister, som naivt trott på ideologins sanning och partiers opinionsbildande förmåga. Det är inte partierna som styr opinionen utan partierna, som fortlöpande anpassar sig efter den allmänna opinionsutvecklingen. Däröver må man vanmäktigt moralisera. Vad som styr opinionen, vete blott Vår Herre. Om ens han.

Extrema abortmotståndare krävde inför riksmötet att kd-ledningen ska ställa ultimatum och hota att lämna regeringen, om inte alliansens abortpolitik, framförallt utländska kvinnors rätt till fri abort i Sverige, ändrades.

Detta ultimatum var emellertid politiskt ofarligt såtillvida, att varje regeringsalternativ som i så fall uppstår, ännu sämre överensstämmer med den kristna högerns ambitioner. Och ett kd, som genom högerkristen profilering hamnar under fyraprocentstrecket, har inget politiskt inflytande alls.

- Jag hoppas på ett nytt parti, som man kan rösta på med gott samvete, säger Mats Selander, ledare för antiabortdemonstranterna till media. Så talar en naiv idealist utan politiska insikter. Den mest sannolika konsekvensen blir i så fall att landet får två vanmäktiga kristliga minipartier med konstant existens under fyraprocentstrecket.

Högerkristna väljare har i praktiken inget annat riksdagsparti än kd att rösta på i kommande val. Vilket den klarsynte taktikern Hägglund mycket väl vet.

Mer läsning

Annons