Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Schröder lovar tillväxt

Annons

I går upprepade förbundskansler Schröder kampanjbudskapet "tillväxt och stabilitet" - som riskerar att uppfattas som ett vanmäktigt mantra, om reformerna inte snabbt får utlovad effekt. Dessutom innehåller mantrat en liten självmotsägelse.

Inför EMU-folkomröstningen har ja-debattörer åberopat Tyskland som föredöme, medan nej-sidan tvärtom utpekar samma nation som ekonomiskt avskräckande exempel.

Med tillräckligt utstuderat val av tyska exempel, torde såväl ja- som nej-sidans taktik ha effekt i den svenska debatten. Politik är ingen exakt vetenskap och argument väljs alltid efter vad som passar för stunden - och auditoriet.

Nej-sidan har naturligtvis fullständigt rätt i att den tyska ekonomin har tillväxtproblem. Men är detta självklart eurovalutans fel?

Landet prioriterade konsekvent stabilitet och låg inflation långt innan övergången till euro - och innan sammanslagningen med forna DDR är bäst att också tillägga. En annan nog så viktig faktor i sammanhanget.

Man kan således inte självklart teckna Tysklands tillväxtproblem med frasen:

- Så där går det när man väljer euron och avhänder sig möjligheten att bedriva en egen nationell räntepolitik.

Överlag finns i debatten en tendens att tillskriva det nationella ränteinstrumentet orimligt stor betydelse. Tysklands strukturella problem med en internationellt sett sensationellt generös pensions- och sjukförsäkringspolitik i kombination med ett allt äldre befolkningsgenomsnitt kräver verkliga krafttag för att inte sluta i kronisk underfinansiering. Vad sjukförsäkringssystemet beträffar saknas karensdagar helt - vilket många begripligt nog uppfattar som i högsta grad föredömligt.

Dock - metoden att spara sig ur strukturella kriser är ingen övertygande terapi, även om viss återhållsamhet med offentliga utgifter - särskilt nya sådana - alltid är en trist men ofrånkomlig del av varje kriskonceptet.

Utan ökat varv på industrins hjul fryser tillväxten likväl inne.

Sänkta skatter - detta klassiska recept - är heller inte den ekonomiska frälsningsfaktor många skattetrötta väljare inbillar sig. Ett eurobelopp, motsvarande 170 miljarder svenska kronor, ämnar regeringen Schröder nu medels skattesänkningar ställa till de tyska konsumenternas förfogande.

Skattesänkningar piggar förstås upp privatkonsumtionen vilket är bra i sammanhanget - men minskar samtidigt stat och kommuners vilja och förmåga att konsumera varor och tjänster - vilket ur konjunktursynpunkt icke är så bra.

Den här delen av debatten tangerar kategorin "eviga frågor" och tenderar alltid att bli ett slags rollspel med förskrivna repliker alltefter aktörernas ekonomiskpolitiska hemvist.

Regeringen Schröder lovar nu dels ökad snurr på industrins hjul, dels fortsatt stabilisering med låg inflation. Metoden att samtidigt trampa på både gaspedalen och bromsen, syns oss aningen problematisk men sannolikt ofrånkomlig i det politiska sammanhanget. Åtminstone om framfarten ska förbli någorlunda angenäm för passagerarna.

Vad händer nu i tysk politik? Att utverka den konservativt dominerade oppositionens stöd för tillväxt- och stabilitetsprogrammet torde inte vara alltför svårt för förbundskansler Schröder.

Åtminstone inte i första omgången. År ut och år in har den kristdemokratiska oppositionen haft skattesänkningar som dominerande ekonomiskpolitiskt huvudkrav, varför man helt säkert nödgas stöda Schröder och syrligt lyckönska honom och regeringen till "den nya insikten".

Strid tar oppositionen i stället om statsfinanserna. Socialdemokraten Schröder vill skona den offentliga sektorn genom att delvis kompensera skattebortfallet med statlig upplåning.

Den konservativa oppositionen kräver däremot hårdare skärningar i offentliga sektorn med motiveringen att ökad statsskuld framför allt innebär att Tyskland övervältrar sina nuvarande problem på nästa generation.

Även här antar debatten karaktären av rollspel. Socialdemokraterna - där som här - har fler väljare, medlemmar och funktionärer med anknytning till och beroende av offentliga sektorn än vad det konservativa partiet, vilket får dem att betona olika variationer på i grunden samma huvudtema. Det är detta som är politik.

Alltnog - Tysklands akuta ekonomiska situation har trots allt inte särskilt mycket att göra med eorovalutan.

Problem var under uppsegling redan på den gamla goda och präktigt starka D-markens tid.

BENJAMIN FRANKLIN

Mer läsning

Annons